Vad jag älskade

 av Siri Hustvedt

Det här är en bok som smyger sig på en. Långsamt kryper den in i en på ett rafflande sätt. Starten är seg - jag tycker först att den är oerhört pretentiös och högtravande. Det är många referenser till konst och den akademiska världen i början - som att man vill verka lite svår nästan. Jag fortsätter dock att läsa och allteftersom växer boken och själva berättelsen. Till slut blir den en riktigt bladvändare som man inte vill släppa. 

Bokens berättare och huvudperson är Leo som är konsthistoriker. En dag stöter han på en tavla som fångar honom, han köper den och utvecklar en gemenskap med tavlans konstnär - Bill. Leo och Bill blir goda vänner och följer varandra i livet, de skaffar barn samtidigt och Bill flyttar in i samma hyreshus som Leo och hans sambo. De reser på semester tillsammans och de båda familjerna växer nästan samman som en enhet. Då inträffar katastrofen för en av familjerna och allt ställs på sin spets. 

Det är ett psykologisk drama som handlar om hur vi påverkas av de vi umgås med och hur mycket vi kan lita på varandra och var våra gränser går för vad vi skulle göra för någon annan. Leo utvecklar ett komplicerat förhållande till Bills son Mark. Mark som är en gåta för föräldrarna och som driver dem till vansinne med sina lögner. Det blir oerhört spännande i slutet då allt ställs på sin spets. Det är en komplicerad historia med mycket vemod och utan lyckligt slut - långt ifrån en feel good. Jag gillar den ändå även om den var jobbig att läsa ibland. 
 

Betyg: 4+