Kaffe med mjölk
Av Ella-Maja Nutti
Vilken fantastik bok – jag blev helt knockad av den här boken. Så vackert och känslosamt – det var längesen jag blev så gripen av en bok. Den är så innerligt berättad att man nästan tappar andan. Det är oerhört sorgligt och jobbigt men ändå en så fin berättelse som en mor och dotters relation. Berättelsen beskrivs så träffande med meningen: ”hur de tunnaste trådarna kan vara de starkaste banden”
En mamma har något viktigt att berätta för sin dotter – något om inte kan vänta. Men det är ju så svårt att få fram orden – speciellt när dottern och modern har kommit allt längre ifrån varandra både geografiskt och känslomässigt. Modern sätter sig i alla fall på tåget med stor möda och vånda och åker till storstaden för att träffa sin dotter. Där möter hon en motvillig dotter som mest verkar vilja att hon åker hem igen.
Detta är författarens debutbok och vilken otroligt debut! Boken har blivit hyllad och det med all rätt. Den har ett unikt språk som gör att man kommer så nära inpå direkt. Det blir toppbetyg från mig.
Betyg: 5+
KrigarinnorAv Laetitia Colombani
Solène är en framgångsrik advokat som drabbas av utmattning. Hennes psykolog tycker att hon ska
börja arbeta ideellt för att komma ur sin utmattning. Motvilligt går hon med på att börja jobba på ett kvinnohärbärge som skrivhjälp. Där möts hon av kyla och misstänksamhet till en början och hon får kämpa hårt för att få kvinnornas förtroende.
Det är inte bara en berättelse om Solène resa mot tillfrisknande utan kanske främst en berättelse om kvinnohärberget ”Kvinnopalatset” i Paris – en sann historia om hur en kvinna hade en vision om ett hus för stans alla utsatta kvinnor. Jag var tvungen att googla och historien om huset och dess grundare är helt sann. Huset som invigdes 1926 finns än idag kvar och fungerar fortfarande som Frälsningsarméns kvinnohärbärge.
En intressant historia men den känns nästan lite för dokumentär – inte som en riktigt roman. Jag fastande för ett citat i boken: ”Lyckliga är de med sprickor för i sprickorna kommer ljuset fram” – så sant och fint!
Betyg: 3
Damkören i ChilburyAv Jennifer Ryan
Efter två ganska tunga böcker kände jag att jag behövde något lättsammare. Den här boken har jag haft i min bokhylla i fler år men har inte riktigt haft lust att läsa. Dels utspelar den sig under andra
världskriget vilket det känns som tusentals andra böcker också gör, dels hade jag lite fördomar om den att den skulle vara lite tramsig. Men som sagt – nu var jag i behov av lite trams efter allt allvar så jag började läsa. Kände direkt att jag gillade den – den var förvånande lättsam för att handla om kriget men ändå inte alls tramsig utan den blandar allvar med lite humor på ett elegant sätt.
På dagarna längtade jag efter att få läsa mer om damkören och höra mer om deras äventyr. Och när boken väl var utläst så saknade jag nästan lilla Kitty, hennes tuffa storasyster Venetia och den försynta och godmodiga mrs Tilling. Kriget är i sin linda i början av boken men allteftersom kriget kommer närmare så blir boken mer allvarsam också men det är ändå en upplyftande bok om kvinnors kämparlust och tillsammans är de starka.
Betyg: 4+
Det krävs tusen vackra ordAv Rose Marie Bouw
Den här boken plockade jag på mig på Erikshjälpen mest för dess vackra omslag. Jag föreställde mig en trevlig feelgood med tanke på omslaget men efter bara några sidor inser jag att det inte alls är en klassisk feelgood.
Ulrika befinner sig på botten – hon har hals över huvud lämnat sina tre små barn hemma ensamma och flytt till ett pensionat där hon planerar för att ta livet av sig. Hon är kraftigt överviktigt och ser ingen mening med sitt liv längre. Hon isolerar sig på sitt rum och vill inte träffa någon. Men på pensionatet finns en liten flicka som inte låter henne vara i fred. Snart har hon lockat ut Ulrika och de går på promenader både till staden och till stranden ihop. Flickans pappa Pontus är konstnär och snart lockas Ulrika in i hans ateljé där han målar med starka färger.
Här kan man tro att allt ska bli bra men sen sker det värsta – en olycka tvingar Ulrika hem till sina barn igen och när man tror att det inte kan bli värre så blir det ändå det. Det är en mycket sorgsam berättelse där det värsta och mest otänkbara sker men trots det så är slutet väldigt fint.
Jag tyckte väldigt mycket om boken trots att berättelsen inte alls var vad jag hade tänkt läsa. Det finns så många fina och tänkvärda tankar i boken och min favorit är konstnärens Pontus tankar om hans färger – utan de mörka och svarta färgerna kan man inte se ljuset. Och så är det ju – man kan inte bara ha ljus och lycka, för utan mörkret ser vi inte det ljusa. Precis som citatet ovan från boken Krigarinnor.
Betyg: 4
