Papparollen i fokus

Två böcker som båda handlar om pappor och papparollen. Båda är uppväxtskildringar men bara den ena klassas som biografi, vilket får mig att fundera på hur man kategoriserar böcker. Jag var och lyssnade på Andrev Walden och enligt honom så är alla uppväxtskildringar till viss del påhittade eftersom ingen kan minnas tex dialog från när man är barn. Jag skulle klassa båda som biografier men läsa dem som vilken roman som helst. 

Jävla karlar 
av Andrev Walden

När den här boken valdes i vår bokklubb så tänkte jag direkt nej, den vill jag inte läsa! Mycket på grund av det groteska omslaget som gav mig avsmak innan jag ens börjat läsa. När jag sen läste baksidetexten så förstärktes mitt motstånd - jag hade inte alls lust att läsa om den lille killen som hade 7 pappor på lika många år. Men eftersom det var en bokklubbsbok så började jag självklart läsa. Och jag fastnade direkt! Alla mina fördomar kom på skam och jag njöt verkligen av läsningen. Trots att det är tragedi på hög nivå med ett pärlband av karlar som passerar förbi i Andrevs och hans mammas liv så är den så varmt och innerlig skriven att man inte kan låta bli att charmas. Alla dessa pappor som Andrev tvingas utstå där den ena är mer bisarr än den andra och vissa rent av farliga. Allt kunde blivit väldigt jobbigt men här ryms en stor portion humor som mildrar. Hans humor är också precis i min smak så jag skrattar till och med högt ibland. 

Betyg: 4

En bastu i Umbrien
av Tomas Bacoccoli

Det här är en historia om en pappa som från start har utmärkt sig - ända sen barnsben har Tomas insett att hans pappa är något utöver det vanliga. En bullrig livsnjutare från Italien som skapar uppmärksamhet vart han än kommer. Och när den här kraftfulle Francesco på ålderns dag drabbas av demens tvingas Tomas bestämma sig för hur han ska ta hand om sin far. Fadern har flyttat tillbaka till Italien och där gör han livet surt för de få vänner som ännu står ut med honom. Tomas bestämmer sig för att ta hela sin familj med sig och flytta ned för att kunna vara på plats och ta hand om pappan. Det blir inte lätt - att vårda en demenssjuk kräver stort tålamod men den sista tiden de får tillsammans blir ändå något fint och stundtals skiner den gamle Francesco fram. 

En intressant skildring av ett alldeles extraordinärt människoliv - uppväxtårens galna upptåg med resor runt om i världen och skildringen av de sista tuffa åren. För mig var det mycket igenkänning i demensens olika faser och ansikten. Och det dåliga samvetet man har som anhörig och barn till någon med demens när man inte alltid orkar vara sitt bästa jag.  

Betyg: 4