Mellan himmel och Lou

 av Lorraine Fouchet

En av förra årets bästa böcker var utan tvekan "Poste restante; ett brev till Locmaria" - jag älskade verkligen den boken som tog mig med storm. Blev sen väldigt glad när jag hittade ännu en bok av författaren i min bokhylla. Men kanske blev mina förväntningar på den här boken för stora. För jag blev väldigt besviken... Vet inte varför egentligen för båda böckerna följer samma stil - de är charmigt franska och båda utspelar sig på den lilla ön utanför Bretagnes kust. Men jag faller helt enkelt inte för karaktärerna. Jag tror att det är där som det brister för mig - jag gillar helt enkelt inte personerna i boken - tycker att de är ganska odrägliga faktiskt. Enda undantaget är barnbarnet Pomme som är den enda jag kan känna verklig sympati med. 

Så här beskrivs handlingen på Sekwa:

Jo och hans fru Lou såg fram emot att njuta av att åldras tillsammans på den charmiga lilla ön Groix utanför Bretagnes kust. Istället står nu Jo ensam efter att Lou hastigt gått bort. Lou var familjens klister och den som upprätthöll de bräckliga banden till barnen och barnbarnen, något hon bestämt sig för att fortsätta med även från andra sidan graven. I sitt testamente ger Lou sin man ett sista uppdrag: att göra vad som krävs för att barnen ska bli lyckliga. Men Jo, som under åren glidit allt längre ifrån sina barn, möts av en son på defensiven och en dotter som slickar sina sår efter flera havererade förhållanden. Det är ingen lätt uppgift han har fått, men kanske kan den också bjuda på fina och oväntade överraskningar.

Boken har fått fina recensioner och hyllats men jag kan tyvärr bara ge den ett medelbetyg.

Betyg: 2+