Tiden

av Paul Harding

Pulitizerprisvinnaren Paul Hardings debutbok är kort men oerhört innehållsrik. Den skildrar en mans sista dagar i livet och man får följa med på en vacker resa i tid och rum.

George ligger på sin dödsbädd och glider in och ur medvetandet, vid hans sida samlas hela familjen men George är knappt medveten om barnbarnen, frun, systern och barnen som omväxlande vakar hos honom. Genom minnesbilder får vi en inblick i hans liv men kanske främst hans fars liv. Fadern försörjer familjen med att resa runt i bygden med en vagn full av handelsvaror som han säljer till folket runt om i stugorna. Hans liv försvåras väsentligt av att han är epilektiker och kan när som helst drabbas av kraftiga anfall.

Det är en fin berättelse om sjukdom och förluster men lika mycket handlar det om hopp och naturens återhämtningskraft. Stundtals blir boken alltför abstrakt för mig och flyter ut i långa meditativa stycken som trots att de är vackra så är de lite jobbiga att läsa. Det är historien om George och hans far som fängslar mig med sin eftertänksamhet och poesi.

Betyg: 4