av Johan Theorin
För fyra år sen
läste jag Theorins debutbok, ”Skumtimmen” och jag som vanligtvis inte läser så
mycket deckare tyckte den var riktigt bra. Nattfåk är andra boken från samme
författare och jag tycker den är ännu bättre än sin föregångare. Jag skulle
kategorisera den som en blandning mellan roman, spökhistoria och thriller.
Anledningen till att jag ville läsa Theorins böcker är att de utspelar sig på
Öland och eftersom jag brukar besöka ön på våren så känns det passande att läsa
hans böcker där på plats.
De första kapitlen skrämmer mig ganska mycket och jag undrar om jag verkligen ska våga ligga och läsa hans böcker i den miljön som jag befinner mig i - en gammal arbetarlägenhet från tidigt 1900-tal på södra delen av ön. Som tur är så är inte hela boken lika intensivt spöklik utan jag kan läsa vidare. Det är annars en intensivt spännande bok där man flera olika personers liv vävs samman. Allt kretsar kring en gammal gård vid östersjökusten som kännetecknas av två fyrar. Hit kommer en familj från Stockholm för att renovera upp gården och starta ett nytt liv långt borta från storstadens stress. Samtidigt härjar en inbrottsliga runt på ön och de tar sikte på den gamla gården. Men på gården dröjer sig skuggor från det förflutna kvar och i ladugården hörs steg och röster under mörka nätter.
Det som jag gillar bäst med boken är dess fina beskrivning av landskapet och folket som bebor ön. Författaren lyckas fånga atmosfären på ön och det märks att han vet vad han skriver om. Sen lyckas han verkligen skrämma mig också vilket ju är en bedrift!
De första kapitlen skrämmer mig ganska mycket och jag undrar om jag verkligen ska våga ligga och läsa hans böcker i den miljön som jag befinner mig i - en gammal arbetarlägenhet från tidigt 1900-tal på södra delen av ön. Som tur är så är inte hela boken lika intensivt spöklik utan jag kan läsa vidare. Det är annars en intensivt spännande bok där man flera olika personers liv vävs samman. Allt kretsar kring en gammal gård vid östersjökusten som kännetecknas av två fyrar. Hit kommer en familj från Stockholm för att renovera upp gården och starta ett nytt liv långt borta från storstadens stress. Samtidigt härjar en inbrottsliga runt på ön och de tar sikte på den gamla gården. Men på gården dröjer sig skuggor från det förflutna kvar och i ladugården hörs steg och röster under mörka nätter.
Det som jag gillar bäst med boken är dess fina beskrivning av landskapet och folket som bebor ön. Författaren lyckas fånga atmosfären på ön och det märks att han vet vad han skriver om. Sen lyckas han verkligen skrämma mig också vilket ju är en bedrift!
Betyg: 4+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar