onsdag 5 februari 2020

Mitt namn är Lucy Barton

av Elizabeth Strout

Ibland är det svårt att beskriva vad som gör att man gillar en bok, vad det är som gör att man faller kan ibland vara något som inte går att klart peka ut utan en stämning eller ton i boken. Så är det med den här boken. Jag tycker direkt om tonen i boken - den är ödmjuk och nedtonad, försiktig till och med. Med små ord och gester får man inblick i Lucy och hennes mammas förhållande. På få sidor lyckas författaren ta med oss genom Lucys barndom och de val hon gjort senare i livet. Lite vemodigt men väldigt fint och stämningsfullt. Allt utspelar sig under några veckor på ett sjukhus där Lucy ligger med en okänd åkomma och under tiden får hon och hennes mamma chans att reparera sin relation.

Betyg: 4

Inga kommentarer: