In mot stenig strand

 av Malin Haawind 

Tredje och sista delen i serien om Dagmar och Holger. Paret har nu slagit sig ned i Södertälje tillsammans med sina två barn. En helt annan miljö än det ö-liv som de båda kommer ifrån. Här bor de i ett nybyggt och modernt höghusområde i en stad utan direkt tillgång till havet. Det är en stor omställning för dem men särskilt Dagmar tycker det är spännande och känner en stor förhoppning över deras nya stadsliv. Men trots allt det nya och moderna är det något som skaver i Dagmar. Efter mycket funderande beslutar sig Dagmar och Holger för att utöka familjen och precis då slår katastrofen till.

Den här tredje och sista delen av trilogin skiljer sig lite från de två första tycker jag. I de tidigare böckerna har jag hela tiden känt att nu kommer något hemskt att hända men min oro har varit obefogad. Den här gången tycker jag inte att jag får den känslan – men DÅ slår katastrofen plötsligt till på riktigt. Och jag vill nästan inte fortsätta boken när allt ställs på ända för fina Dagmar. Det blir en betydligt tyngre läsning men ändå är det en fantastisk bok som jag nu när den är slut kommer sakna. Jag hade önskat att man kunde fått fortsätta ”umgås” med Dagmar och hennes familj.

Även denna gång är det Philomene Grandin som läser boken och det gör hon återigen så bra!

Betyg: 5

Två korta

 Två tunna böcker på dryga 200 sidor var:

Priset på vatten i Finistere
av Bodil Malmsten 

Den här boken läste jag för flera år sen och tyckte mycket om. Nu i somras läste jag en krönika i en tidning som refererade till boken och då bestämde mig för att plocka fram den slitna och tummade pocketversionen av boken som jag har.

Jag gillar mest stunderna då hon är i sin trädgård. Hon får verkligen kämpa mot naturen när hon anlägger sin drömträdgård. Men inget kan stoppa henne – varken skyfall med översvämningar eller torka. Och kampen i trädgården blir en symbol för hur hon själv får kämpa för att nå sin dröm om att bo i Frankrike. Det är enormt modigt av henne ensam att bryta upp och bosätta sig på en plats som hon inte vet något om. Hon får god hjälp av lokalborna och en vänskap utvecklas med Madam C som blir hennes personlig guide.

Boken är fortfarande en liten pärla. Ibland känns det verkligen att tiden gått när man läser den – idag är trasslet med telefonabonnemang ett minne blott tex. En del av samtiden som hon skriver om känns avlägset på ett sätt men på ett annat sätt är delar av det högst aktuellt idag också. Jag gillar verkligen språket och den lite vassa humorn i boken. Jag har även en av de efterföljande böckerna som hon skrev om tiden i Frankrike i min bokhylla, den försökte jag att läsa också men den hade inte alls samma charm och poetiska känsla.

Betyg: 3+

Senseis portfölj
av Hiromi Kawakami 

Ännu en tunn liten bok som beskrivs som en charmig och stillsam berättelse om två ensamma människor i Tokyo. Den har gjort stor succé och är väldigt populär. Jag hade stora förhoppningar på boken men blev ganska besviken.

Tsukiko är en mycket ensam kvinna i 30 års åldern. Hon har tappat hoppet om att träffa någon men en dag stöter hon på en gammal lärare, Sensei. De finner varandra och på något sätt börjar de stöta på varandra fler och fler gånger.  Jag upptäcker att jag stör mig en hel del på Sensei beteende mot Tsukiko, tycker han är otrevlig och hela tiden lite mästrande mot henne. Det är först i det allra sista kapitlet som han visar lite ödmjuka sidor av sig men då är det för sent för mig. Jag har också väldigt svårt för att de hela tiden dricker och är berusade – i stort sett hela tiden är de påverkade av något.  

Jag vill verkligen gilla boken, stilmässigt är det en bok som jag brukar tycka om men tyvärr faller den platt för mig. Kanske är det för mycket mat och ätande i boken också för mig – det tycker jag är ganska tradigt att läsa om.

Betyg: 2+