Ju fortare jag går desto mindre är jag

av Kjersti Annesdatter Skomsvold Jag är lite kluven till den här boken. Å ena sidan älskar jag dess form och språk. Den är skriven på ett sätt som är helt i min smak - en typisk Malin-bok kan man säga. Men å andra sidan så är det något som fattas för bakom det härliga språket faller historien lite. Det känns som den kunde blivit bättre. Tror att den sorgliga och ensamma tonen i boken blir lite för mycket, hade önskat lite mer hopp. Det är ändå en högst läsvärd bok som rörande skriver om ålderdom och isolering.

"Mathea umgås inte med andra människor. Det har hon aldrig gjort. Men på ålderns höst slår det henne - ingen kommer ens att märka när hon dör. Så hon bestämmer sig för att gå ut och möta världen, vilket tyvärr visare sig lättare sagt än gjort. Varje dag går Mathea till affären och köper sylt till sina smörgåsar. Eftersom hon inte längre är stark nog att själv få upp skruvlocket, tänker hon att hon ska be kassören om hjälp, bara med att öppna lite så att hon kan själv sen. Hela vägen fram till kassan tänker hon att hon ska det, och sen blir det inte så. Inte den dagen heller. Så hon går hem och ställer syltburken i skafferiet, bland de andra oöppnade syltburkarna."

Betyg: 3+