Boken påminner i sitt upplägg om Lars Sunds bok "En lycklig liten ö" (som jag räknar som en av de vackraste och bästa jag läst) men den når inte upp till samma topphöjder.
En liten by på västra Island och dess knappa 400 invånare utgör stommen i boken. Vi får höra berättelser om byborna - en del sorgliga, andra komiska. Alla präglas av udda personl
igheter; den rädda polisen som egentligen vill måla stjärnor, postfröken Agústa som öppnar och läser all post och därigenom både hjälper och stjälper, den före detta föreståndaren för Stickateljén som börjar drömma på latin och viger sitt liv åt himlakroppar och Kopernikus.Tanken är god och stundtals är den intressant och vacker men på nåt sätt fattas nåt. Boken håller helt enkelt inte ihop som en helhet vilket är synd.
Betyg: 3+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar