Ännu en roman av Majgull Axelsson som bygger på verkliga händelser. I den förra boken som jag läste av henne "Jag heter inte Miriam" handlade det om romernas vardag i efterkrigstidens Sverige. Den här gången är det funktionsnedsatta och synen på funktionsvariationer som är i fokus, allt inramas genom en historia om en kvinna som växer upp i en dysfunktionell familj.Märit är på väg till sin tvillingbror för att fira deras kommande 70-årsdag ihop. Hon tar god tid på sig och man märker direkt att hon känner ett motstånd till att träffa brodern och hans familj. Hon stannar först till i Lund och letar upp vårdhemmet där deras stora lillebror spenderade sista tiden av sitt korta liv. Genom minnesbilder växer en grym historia fram om hur man behandlade personer som inte riktigt passade in i mallen förr.
Jag gillar Axelssons sätt att skriva - man kommer nära inpå och allt känns äkta. Boken når kanske inte upp till samma klass som "Jag heter inte Miriam" men den är läsvärd och framför allt tankeväckande.
Betyg: -4
