Bokåret 2021

Dags att summera bokåret 2021. Det blev ganska många böcker i år också även om jag inte kom upp i samma antal som rekordåret 2020. Eftersom vi väckte liv i vår bokklubb på jobbet så läste jag fler böcker som jag kanske inte valt själv - men det är nyttigt att läsa lite annan litteratur ibland också. 

Det har varit många medelbra böcker som fått 3 eller 4 i betyg men det har varit färre solklara 5:or - bara 2 stycken. Mina topp fem för 2021 blir dessa:

• Innan ni tog oss
• Inte för nära
• Hittebarnet
• Systrarna från Toscana 
• Bekännelsen

En annan bok som jag inte gav så bra omdöme när jag skrev om den men som jag kommer på mig själv att tänka på ibland är "Berättelsen om Alice Hart" - den har liksom växt med tiden och jag märker att jag funderar på den ibland. 

Inför 2022 hoppas jag att det blir fler böcker som jag kan ge en 5:a i betyg - bättre läsupplevelser blir mitt löfte för 2022. 

Här är hela läslistan för 2021:

• Sayaka Murata "Hur mår fröken Furukura?
• Veronica Henry "Hjärtats bokhandel"
• Lisa Wingate "Innan ni tog oss"
• David Safier "Dålig karma"
• Anna Sundbeck Klav "Vinter på Klarudden"
• Clélie Avit "Jag är här"
• Colleen Oakley "Inte för nära"
• Lucinda Riley "Fjärilsrummet"
• Lorraine Fouchet "Mellan himmel och Lou"
• Lena Andersson "Sveas son"
• Lisa Jewell "Familjen Lambs hemlighet"
• Agnes Ledig "Välj honom"
• Shubhangi Swarup "Längtans latituder"
• Jenny Colgan "Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden"
• Björn Nattikho Lindeblad "Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk"
• Holly Ringland "Berättelsen om Alice Hart"
• Celeste Ng "Säg inget om Lydia"
• Lori Nelson Spielman "Systrarna från Toscana"
• Jenny Nordberg "De förklädda flickorna i Kabul"
• Sofia Lundberg "Den röda adressboken"
• Stacy Halls "Hittebarnet"
• Alex Schulman "Bränn alla mina brev"
• Melanie Cantor "Döden och andra lyckliga slut"
• Nora Roberts "En förtrollad ö"
• Ann Mah "Den förlorade årgången"
• Jessie Burton "Bekännelsen"

Bekännelsen

 av Jessie Burton

Årets sista bok blev Bekännelsen av Jessie Burton. Min syster rekommenderade den och sa att den bara måste jag läsa. I början av boken hade jag svårt att se vad hon tyckte var så bra med boken - jag tyckte inte att jag kände något för någon av karaktärerna. De var bara konstiga och ej alls sympatiska någon av dem. Jag kände inga beröringspunkter heller med handlingen eller miljöerna som delvis utspelar sig i Hollywood. 

Boken växlar mellan nutid och dåtid och jag känner nästan alltid i såna fall att dåtiden är den historien som berör mest men här är det tvärtom. Här är det nutiden som får mig intresserad av boken efter de första tveksamma kapitlen. Rose sökande efter en saknad mamma tar henne till ett hus där en gammal dam bor, Connie som är en prisad författare och den sista personen som såg Roses mamma i livet. Sakta sugs jag in i historien och spänningen mellan Rose och Connie berör och även Roses egen resa i livet som hon gör i sökandet efter sin mor. Man vill hela tiden veta mer men samtidigt ger boken inga tydliga svar. Intressant och tankeväckande. 

Betyg 4+