av Erika Olofsson Liljedahl
Vilken fantastisk bok! Jag blir helt knockad av den här fina och ömsinta berättelsen om Elis. Hela boken är en ren njutning att läsa - det känns som texten flödar så lätt över sidorna. Sprött och sårbart beskrivs det hårda livet för en fiskarfamilj i 1920-talets Sverige - man kan nästan känna lukten av tång och hav mellan raderna.
Elis är 13 år och bor med sina föräldrar och syster i en liten stuga vid vattnet i Bohuslän. Han hjälper sin far med fisket och för honom finns inget annat i livet än hav, fisk, måsar och familjen. Så en dag när han kommer hem efter att ha sålt dagens fångst inne i fiskesamhället kommer han hem och inser att hans älskade syster saknas. När han får veta orsaken till att hon lämnat familjen rämnar hela hans värld och han beslutar sig för att leta reda på sin syster. Han ger sig ut på en resa som ska ta honom från barndomen in i vuxenvärlden.
Resan Elis gör skildrar även ett Sverige i förändring - från det lite enklare bondesamhället till städernas lockelse och industrins framfart och vad som hände med alla dom som inte ville eller orkade med den förändringen. En riktigt fin skildring av ett land och dess invånares känslor. Men framförallt är det Elis bok - hans tankar och känslor som berör en starkt och som man nog för alltid kommer att minnas.
Det finns många tänkvärda ord i boken, jag fastnade speciellt för vad den gamle fiskaren Einar sa som Elis stötte på på sin resa: "Fast det krävs något visst av oss människor för att vi ska orka hålla ihop. I oss finns det både förmåga och oförmåga. Och det är inte alltid bra att hoppas för mycket på förmågan. De flesta av oss är inte riktigt skapta för allt vi behöver klara av här i världen."
En klar favorit och jag kommer definitivt att läsa mer av Erika Olofsson Liljedahl!
Betyg: 5
