tisdag 15 maj 2012

Sunset Park

av Paul Auster

Auster tillhör en av mina favoritförfattare. Jag läste hans Slumpens musik för flera år sen och tyckte att det var en av de underligaste och mest fantastiska bok jag läst. Jag har även läst New York triologin, faktiskt två gånger, samt några fler titlar. I hans böcker finns alltid klurigheter och lekfulla vändningar som man överraskas av och det är det som gör hans böcker så bra.
De där överraskningarna och underfundligheterna fattas dock i den här boken, vilket ju är synd eftersom det mer bli en vanlig bok bara utan någon större tvist eller klurighet. Det är trots allt en mycket bra berättelse som man har svårt att lägga ifrån sig. Auster har ett sätt att skriva som alltid engagerar och det är inte svårt att ta till sig karaktärernas personligheter.

I centrum står Miles, en kille som hastigt flytt från sin familj och hållit sig gömd i sju år. Anledningen till flykten är hans halvbrors tragiska dör som han känner skuldkänslor för. Efter ett kringflackande liv slår han sig ner i Florida där han träffar kärleken i den unga Pilar. Omständigheter gör sen att han tvingas lämna Pilar och resa tillbaka till sin hemstad New York. Hans gode vän Bing låter honom flytta in i det rivningshus som han ockuperar tillsammans med två kvinnor. 

Betyg: 4

tisdag 1 maj 2012

Tiden


av Paul Harding

Pulitizerprisvinnaren Paul Hardings debutbok är kort men oerhört innehållsrik. Den skildrar en mans sista dagar i livet och man får följa med på en vacker resa i tid och rum.

George ligger på sin dödsbädd och glider in och ur medvetandet, vid hans sida samlas hela familjen men George är knappt medveten om barnbarnen, frun, systern och barnen som omväxlande vakar hos honom. Genom minnesbilder får vi en inblick i hans liv men kanske främst hans fars liv. Fadern försörjer familjen med att resa runt i bygden med en vagn full av handelsvaror som han säljer till folket runt om i stugorna. Hans liv försvåras väsentligt av att han är epilektiker och kan när som helst drabbas av kraftiga anfall.

Det är en fin berättelse om sjukdom och förluster men lika mycket handlar det om hopp och naturens återhämtningskraft. Stundtals blir boken alltför abstrakt för mig och flyter ut i långa meditativa stycken som trots att de är vackra så är de lite jobbiga att läsa. Det är historien om George och hans far som fängslar mig med sin eftertänksamhet och poesi.

Betyg: 4