Je m'appelle Agneta

 av Emma Hamberg

Så här beskrivs handlingen av boken:

"Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för vad Agneta gör, tycker eller vill.

Hennes man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att din kropp är ditt tempel och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Nej, granatäppelkärnor och quinoa är det som gäller. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning.

Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne.

Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com"

Agneta byter tristessen hemma mot ett äventyr i en idyllisk liten fransk by. Och hon hamnar bland en samling udda typer som får henne att omvärdera hela hennes liv. Det är mycket fransk charm och feelgood men med ett stråk av allvar. För mig blir det stundtals lite för klyschigt och nästan åt buskis-hållet, speciellt i mitten av boken då jag nästan tröttnar. Men sen tar sig boken mot slutet och den känns djupare och mer äkta. Jag gillar Emmas humor och hennes träffsäkra beskrivningar. Budskapet är också fint - att ta reda på hur man egentligen vill leva sitt liv, och att det aldrig är försent att börja om. Boken är perfekt om man vill fly vardagen en stund och drömma sig bort till Provence. 

Betyg 3+

Mysteriet Henri Pick

av David Foenkinos

En del böcker är bra för stunden men de lämnar inga större intryck. Precis så var det med den här boken - jag gillade den när jag läste den men nu när jag ska skriva om den och det gått några veckor sen jag läste den så har jag svårt att minnas den. Den borde fastnat mer i mig kanske för det är verkligen en udda och annorlunda bok - den liknar ingen jag läst innan. Men problemet är nog att den inte berör mig riktigt - karaktärerna i boken blir just bara karaktärer, inte riktigt människor av kött och blod. 

Det är i alla fall en humoristisk historia om ett bokmanus som genom ett antal människor lever ett eget liv. Betydelsen av läsandet och hur mycket en bok kan påverka oss är temat i boken. Och det är alltid trevligt att läsa om Frankrike - där är förlaget Sekwa pålitliga - deras böcker är ofta lite annorlunda och bjuder på härlig franska flärd. 

Så här beskrivs handlingen på förlagets sida:
I ett bibliotek i Bretagne finns ett helt rum tillägnat manus som refuserats av förlagen. En dag hittar en ung parisisk förlagsredaktör ett helt makalöst manus bland pappershögarna. Hon bestämmer sig för att ge ut boken, som genast blir en bästsäljare.

Men den förmodade författaren, en viss bortgången pizza­bagare vid namn Henri Pick, skrev aldrig något mer avancerat än en inköpslista enligt änkan. Den erkände litteraturkritikern Rouche anar att något inte stämmer och bestämmer sig för att undersöka saken närmare. Vem var egentligen författaren?

Betyg:3

En ensam plats

 av Kristina Sandberg

När den här boken valdes i vår bokklubb så blev jag glad - en bok från en av mina absoluta favoritförfattare! Och hennes stil och språk känns igen från Maj-trilogin  - älskar verkligen hennes speciella stil. Den här boken är dock inte som hennes tidigare - det här är en bok om henne och hennes livskris under en tid då hon drabbas av cancer samtidigt som hennes far går bort. Det är omöjligt att inte bli berörd. 

Så här står det om boken:

Kristina Sandbergs självbiografiska skildring av denna tid är en stark, djupt gripande och inträngande text. Den blickar också tillbaka på uppväxten i 1970-talets Sundsvall. På trådarna bakåt i släkten och allt som går förlorat när hon tillsammans med sin syster måste sälja det som också varit faderns föräldrahem. Men framför allt handlar det om hur cancersjukdomen placerar henne på en mycket ensam plats. Där andras bemötande och tystnader drabbar, där orden inte når fram.

Hon lyckas verkligen sätta ord på känslan när man drabbas av sjukdom, den ständiga oron som mal inom en, hur andra reagerar - vissa med hurtfriska hejarop och andra som drar sig undan. Och hur vill man bli bemött - varje ord och handling kan ta fäste i ens oroliga själ och skapa sår. Det är smärtsamt att läsa om hennes kamp för att bli frisk - men då kan man tänka att som läsare så står man ju bara bredvid och kan inte mäta sig med smärtan hon måste känt. 

Styckena som skildrar hennes sorg efter sin pappa berör mig extra mycket - det är så gripande när hon ska städa ut hela hans överfyllda hem och gård. Det är väldigt bra skildrat, känslorna och tankarna som kommer när man ska lämna något som varit en del av en i hela ens liv. 

Betyg: 4