En ensam plats

 av Kristina Sandberg

När den här boken valdes i vår bokklubb så blev jag glad - en bok från en av mina absoluta favoritförfattare! Och hennes stil och språk känns igen från Maj-trilogin  - älskar verkligen hennes speciella stil. Den här boken är dock inte som hennes tidigare - det här är en bok om henne och hennes livskris under en tid då hon drabbas av cancer samtidigt som hennes far går bort. Det är omöjligt att inte bli berörd. 

Så här står det om boken:

Kristina Sandbergs självbiografiska skildring av denna tid är en stark, djupt gripande och inträngande text. Den blickar också tillbaka på uppväxten i 1970-talets Sundsvall. På trådarna bakåt i släkten och allt som går förlorat när hon tillsammans med sin syster måste sälja det som också varit faderns föräldrahem. Men framför allt handlar det om hur cancersjukdomen placerar henne på en mycket ensam plats. Där andras bemötande och tystnader drabbar, där orden inte når fram.

Hon lyckas verkligen sätta ord på känslan när man drabbas av sjukdom, den ständiga oron som mal inom en, hur andra reagerar - vissa med hurtfriska hejarop och andra som drar sig undan. Och hur vill man bli bemött - varje ord och handling kan ta fäste i ens oroliga själ och skapa sår. Det är smärtsamt att läsa om hennes kamp för att bli frisk - men då kan man tänka att som läsare så står man ju bara bredvid och kan inte mäta sig med smärtan hon måste känt. 

Styckena som skildrar hennes sorg efter sin pappa berör mig extra mycket - det är så gripande när hon ska städa ut hela hans överfyllda hem och gård. Det är väldigt bra skildrat, känslorna och tankarna som kommer när man ska lämna något som varit en del av en i hela ens liv. 

Betyg: 4