När jag nyligen besökte Normandie så kunde jag inte undvika att fundera på hur det var att leva här under kriget. Platsen är fortfarande idag starkt präglad av vad som hände här i slutet av andra världskriget. Historiska platser får mig alltid att fundera på hur allt var förr, hur människorna levde och vad de tänkte på, vilka drömmar de hade och vad de gjorde.Inte långt ifrån den normandiska kusten ligger de brittiska kanalöarna med bland annat Guernsey. En ö som drabbades extra hårt i kriget,vilket jag blir varse när jag läser boken "Guernsey litteratur och potatisskalspajssällskap". Tyskarna invaderade öarna tidigt i kriget och avskärmade öborna från all kommunikation med fastlandet, de fick klara sig helt själva, fick inga nyheter om vad som skedde ute i världen och fick bli helt självförsörjande. Öarna var de enda brittiska landområden som tyskarna helt lyckades besitta under kriget. Innan den tyska ockupationen sattes de flesta av öns barn på en båt som tog dem till Storbritannien - i boken skildras det mycket gripande hur dessa barn ensamma sattes i en båt utan att veta om de skulle komma fram eller någonsin sen få se sina föräldrar igen. Öarna drabbades svårt av svält, inte bara öborna svalt utan även tyskarna svårt led av matbristen.
Hela boken är skriven i brevform och när jag inser det så är jag nära att sluta läsa, men efter ett tag tänker jag inte på det utan det funkar rätt bra. I London bor Juliet, en ung författarinna som funderar över vad hennes nästa bok ska handla om, en dag får hon ett brev från en okänd man från Guernsey och ett intensivt brevväxlande påbörjas. Juliet hör talas om bokklubben på ön och deras öden och äventyr på ön fängslar Juliet, kan hon har hittat ett uppslag för nästa bok kanske? Hon bestämmer sig för att besöka ön och hennes resa kommer att påverka och förändra hennes liv.
Trots att boken beskriver en tung och svår tid så är hela boken skriven med värme och humor, nästan som en feelgood. Jag gillar att man inte delat upp allt i gott och ont - även tyskarna beskrivs som riktiga människor och inte alla är helt igenom onda. Men det jag främst tar med mig med boken är att den upplyser mig om hur livet på kanalöarna var under andra världskriget.
Betyg: 3
