Värd att döda

av Peter Swanson

Årets deckare/thriller är avklarad!

På ett flyg mellan London och New York träffar Ted den mystiska Lily. Hon förtrollar honom snabbt och han öppnar upp sig och berättar att hans fru bedrar honom. Snart börjar de smida planer på hur de ska mörda henne, på skoj först tror Ted men efter ett tag inser han att Lily menar allvar. Väl hemma igen i USA kan Ted inte släppa tankarna på Lily utan de fortsätter att hålla kontakten och planerna fortskrider. Dock tar allt en oväntad vändning och snart vet man inte vem som vill mörda vem.

Det är en spännande bok som överraskar. Jag fascineras mest av bakgrundshistorien om Lily och hennes inte helt fläckfria förflutna. Det är det psykologiska spelet som är i fokus här och det gillar jag. Först i slutet av boken involveras poliser och det blir en polisutredning - vilket passar mig bra.

Betyg: 3

Hjärtats innersta röst

av Jan-Philipp Sendker

Det här är uppföljaren till "Konsten att höra hjärtslag" . 10 år har gått och Julia som sökte sina rötter i första boken återvänder nu till Burma och sin bror U Ban. Hon har plötsligt börjat höra en röst i sitt huvud som inte ger henne någon ro och hon vänder sig till sin kloke bror för att få reda på hur hon ska bli av med rösten. De beger sig ut på ett sökande som för dem till en by och en familj som skingrats under hemska omständigheter.

Det är vackert och poetiskt precis som i första boken. Kärlek, hjärta och smärta präglar boken som ibland skildrar människor lite väl enspårigt - antingen är de gudomligt goda eller elakt onda. Jag gillar historien som vävs fram om den burmesiska familjen men har svårare för skildringen av Julia och U Ban. Jag föredrar nog den här boken framför föregångaren ändå.

Betyg: -3

Min mammas hemlighet

av Nikola Scott

När Addies mamma plötsligt går bort ställs hela hennes liv på ända och ett år efter moders död är sorgen fortfarande stor. Då dyker det upp en kvinna som påstår att hon och Addie är syskon. Och inte bara syskon utan den okända kvinnan har även ett födelsebevis med sig som visar att hon och Addie är födda på samma dag och samma år och alltså är tvillingar. Addie vägrar tro på det först men hennes nyfikenhet är väckt och snart börjar hon tillsammans med sin nyfunna syster forska i mammans okända bakgrund. Det blir en resa tillbaka i tiden till en tid där en ung kvinna inte hade många val och där skam fick människor att begå handlingar som fick tragiska konsekvenser.

Det här är en spännande och gripande berättelse som överraskade mig positivt. En bok som andas feelgood men som ändå bottnar i ett djup och allvar. Välskriven och underhållande. Boken tar flera vändningar och man kan aldrig riktigt räkna ut i förväg hur allt ska sluta vilket jag gillar. (Enda invändningen jag har är omslaget, ingenstans i boken kan jag minnas att någon cyklade - jag får inte riktigt ihop omslagsbilden med innehållet.)


Betyg: 4

Strandcaféet

av Lucy Diamond

En typisk feelgood roman som inte kräver så mycket av läsaren. Ibland kan det vara skönt att läsa något där man inte behöver anstränga sig så mycket utan man kan bara koppla av och låta sig svepas med. Det är småmysigt och alla människor är antigen goda eller onda och man vet att de goda människorna kommer att vara de som drar längsta strået i slutet.

Boken handlar om Evie som aldrig riktigt känt att hon passat in någonstans. Hon känner sig missförstådd av sin familj och relationen med pojkvännen går bara på rutin. Så plötsligt dör hennes älskade moster och Evie ärver mosterns strandcafé, ett café där Evie vistats mycket som barn. Frågan är nu om hon ska lämna sitt jobb och pojkvän i London och flytta till kusten? Upplägget är ganska givet men allt går inte riktigt som Evie tänkt sig och hon får ta itu med både trilskande anställda och fördomar från ortens befolkning.

Jag märker att jag dras med i historien och tycker att den är trevlig för stunden. Bara man inte förväntar sig något djupare så är det en helt ok bok. Boken är den första i en serie och jag kan tänka mig att läsa fler böcker om Evie och hennes vänner.

Betyg: -3

Mocka

av: Tatiana de Rosnay

Fängslande roman om vad som händer när en son hamnar i koma efter en trafikolycka. Svårt chockad bestämmer sig mamman Justine att ta reda på vad som hände egentligen - hur kunde bilföraren köra på ett barn och sen fly från olycksplatsen.

Tatiana skriver alltid mycket bra och man känner desperationen och förtvivlan som drabbar familjen. Det är en bladvändare som man snabbt avverkar. Jag kan dock tycka att delar i boken är lite orimliga - att en helt vanlig människa kan bli privatdeckare och till och med ta sig in i andras hem känns svårsmält för mig. Boken brister i trovärdighet för mig några gånger och den stora frågan om varför besvaras aldrig.

Betyg: +3

Det förlorade barnet

av Elena Ferrante

Vilken final! Efter den lite segare tredje delen så tar historien verkligen fart igen här i den sista avslutande delen om väninnorna Lila och Elena. Nu kommer Elena tillbaka till Neapel – kanske var det det som gjorde att bok nummer tre kändes lite fattig och aldrig greppade tag i mig riktigt. Det känns som att Ferrante skriver som allra bäst när hon skildrar Neapel.

Det är en mycket händelserik och dramatisk tid med barnfödslar, skilsmässor och maffiamord – allt om vartannat samtidigt som väninnorna åldras och får nya insikter om livet.

Jag kommer sakna personerna som man lärt känna mellan alla dessa sidor och ord. En person som man dock aldrig riktigt kommer inpå eller helt kan förstå sig på förblir Lila. Hon är fortfarande en gåta för mig – ibland har jag trott att jag förstått henne men nu i den här sista delen blir hon bara ännu mer ogreppbar.

Det enda som drar ner helhetsbetyget lite är de sista hundra sidorna som känns lite överflödiga - här rusar man fram i handlingen och försöker få in så mycket som möjligt för att hinna till nutiden. Det hade man kunnat hoppa över och istället avslutat på ett annat sätt. 

Betyg: -5

Jag är, jag är, jag är; ett hjärtslag från döden

av Maggie O´Farrell

Jag är så glad över att få börja året med att dela ut högsta betyg för årets första bok! Efter 2018 års trista bokår känns det som att nu vänder det! Den här boken är en klockren 5:a - den har allt som krävs för toppbetyget;

• en bok som man har svårt att slita sig ifrån (bara ett kapitel till...), 
• välskriven 
• man blir berörd
• den får läsaren att tänka efter och fundera över sitt eget liv, 
• man glömmer den inte i första laget utan den stannar kvar länge
• samt oväntade vändningar som är svåra att förutse

Jag har läst flera böcker av Maggie O´Farrell - en del riktigt bra men även några som jag inte gillat. Den här gången är hon tillbaka i högform. Och kanske beror det på att hon skriver så personligt och utlämnande om livets stora ögonblick. Temat i hela boken är döden men det är ändå en av de mest livsbejakande bok som jag läst. Det är en hyllning till livet och de små ögonblicken som vi alla går igenom som förändrar och berör oss för evigt.

Ett antal olika händelser som genom ödet (slumpen eller vad man nu tror på) påverkar livet beskrivs i korta avslutande kapitel. Först tror jag att det är en novellsamling men snart läggs ett pussel genom de olika kapitlen och man hittar en röd tråd - det vore synd att avslöja mer utan en av poängerna med boken är just att själv lägga ihop pusselbitarna och komma till insikter.

Jag kommer på mig själv att fundera över alla de där ögonblicken som kunde slutat annorlunda och där man själv befunnit sig nära döden men undvikit den - för de finns överallt när man tänker efter. Bara de sista veckan har jag tex hört flera historier från kollegor, A som undvek en katastrof när hon åkte buss i Grekland med en påverkad busschaufför. MK som också råkade ut för en skräckfärd i en buss som var en hårsmån från att välta i en kurva. M som höll på att gå vilse i flera minusgrader och mörker på fjället. Bara en liten sekund eller millimeter åt ena hållet och allt hade kunnat sluta annorlunda. Och det är just detta som boken handlar om.

Boken avslutas med en mycket gripande med ett kapitel om en mammas förtvivlade kamp om sin svårt sjuka dotter som är svårt att glömma.

Rekommenderas varmt!
Betyg: 5

Bokåret 2018

Det har varit ett riktigt uselt bokår 2018, jag har läst rätt många böcker som vanligt men ingen har fångat mig så pass att jag delat ut någon 5:a i betyg. Att välja fem favoriter går inte ens - så illa har det varit så det blir ingen topp 5 i år.
Mitt nyårslöfte 2019 får bli att jag ska läsa bättre böcker... och just nu håller jag på med en som verkar riktigt lovande!




Hela listan på böcker 2018:

• Marie Hermansson "Den stora utställningen"
• Sara Paborn "Blybröllop"
• Mary Ann Shaffer "Guernsey litteratur och potatisskalspajssällskap"
• Denis Thériault "The peculiar life of a lonely postman"
• Elin Olofsson "Då tänker jag på Sigrid"
• Hannah Richell "Systrarna Tides sista sommar"
• Agnes Ledig "Det vi inte visste var lycka"
• Mamen Sanchez "Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entre"
• Malin Persson Giolito "Störst av allt"
• Helena Throfinn "Den som går på tigerstigar"
• Margit Friberg "Ett hem på jorden"
• Pierre Szalowski "Fiskar ändrar riktning i kallt vatten"
• Elena Ferrante "Den som stannar den som går"
• Majgull Axelsson "Ditt liv och mitt"
• Joyce Carol Oates "Svart flicka vit flicka"
• Kazuo Ishiguro "Never let me go"

Den stora utställningen

av Marie Hermansson

I den här boken har Marie Hermansson byggt sin historia på ett antal verkliga händelser som inträffade under Jubileumsutställningen i Göteborg 1923. För det första hade jag aldrig någonsin hört talas som jubileumsutställningen, ändå var det inte så hemskt längesen den genomfördes. Det är väldigt intressant att läsa om just utställningen - vilket jätteprojekt det var och hur mycket som satsades, hela området var gigantiskt och 4,2 miljoner besökte utställningen. När sen allt var över i oktober samma år revs det mesta men kvar blev Göteborgs konstmuseum, botaniska trädgården och Liseberg bland annat!

Historien i boken är mest fiktion och i centrum står den unga journalisten Ellen som får jobb på Jubileumsutställningens tidning samt polisen Nils som får jobba extra hårt under utställningen då den även drog till sig en del skojare. Det finns dock några verkliga personer i boken också och främst Albert Einstein har en stor roll i boken. Han kom till utställningen för att hålla sitt nobeltal (året innan hade han tilldelats nobelpris i fysik). Av någon anledning anlände han två dagar för sent till Göteborg och sin föreläsning och det är detta som ligger till grund för bokens stora intrig.

Jag gillar Maries böcker, de är välskrivna och det är lätt att dras in i hennes uppdiktade värld. Något som alltid brukar ingå i hennes böcker är något oförklarligt eller mystiskt men det saknas i den här boken så det känns inte riktigt som en "Marie Hermansson- bok". Något som blir problematiskt för mig är när man har med verkliga personer i en bok - då vill jag helst att det verkligen ska vara autentiskt och man vet att det som står har hänt och är sant. I historien med Einstein så har Marie hittat på friskt och fantiserat ihop något som troligtvis ligger långt ifrån sanningen - vilket kan störa mig. Trots det är det en väldigt läsvärd bok som kan rekommenderas. Den stora behållningen för
mig var att jag fick en massa kunskaper om Jubileumsutställningen och på så sätt också Göteborgs historia.

Betyg: 3 +

Blybröllop

av Sara Paborn

Irene är innerligt trött på sin make Horst. Han är en riktig mansgris som under hela deras äktenskap
tryckt ner Irene och förminskat henne och hennes gärningar. Så pass mycket att Irene till slut får nog och börjar planera för att bli av med Horst. Hon kan dock inte tänka sig något så enkelt som skilsmässa, nej, Horst måste få lida för alla år då han varit elak mot henne. Av en slump hittar hon sin mors gamla bly tyngder som användes som tyngder för att gardinerna skulle hänga rakt. Snart inser hon att blyet nu kan komma till annan nytta....

Egentligen vill jag inte gilla den här boken, den är så tillspetsad och svartsynt och karaktärerna är verkligen inte sympatiska någon av dom. Men ganska snabbt börjar man heja på Irene och vill att hon ska lyckas med sina dödliga planer. Jag dras med mot min vilja och tycke den är rätt underhållande för stunden.

Betyg 2 +

Guernsey litteratur och potatisskalspajssällskap

av Mary Ann Shaffer

När jag nyligen besökte Normandie så kunde jag inte undvika att fundera på hur det var att leva här under kriget. Platsen är fortfarande idag starkt präglad av vad som hände här i slutet av andra världskriget. Historiska platser får mig alltid att fundera på hur allt var förr, hur människorna levde och vad de tänkte på, vilka drömmar de hade och vad de gjorde.

Inte långt ifrån den normandiska kusten ligger de brittiska kanalöarna med bland annat Guernsey. En ö som drabbades extra hårt i kriget,vilket jag blir varse när jag läser boken "Guernsey litteratur och potatisskalspajssällskap". Tyskarna invaderade öarna tidigt i kriget och avskärmade öborna från all kommunikation med fastlandet, de fick klara sig helt själva, fick inga nyheter om vad som skedde ute i världen och fick bli helt självförsörjande. Öarna var de enda brittiska landområden som tyskarna helt lyckades besitta under kriget. Innan den tyska ockupationen sattes de flesta av öns barn på en båt som tog dem till Storbritannien - i boken skildras det mycket gripande hur dessa barn ensamma sattes i en båt utan att veta om de skulle komma fram eller någonsin sen få se sina föräldrar igen. Öarna drabbades svårt av svält, inte bara öborna svalt utan även tyskarna svårt led av matbristen.

Hela boken är skriven i brevform och när jag inser det så är jag nära att sluta läsa, men efter ett tag tänker jag inte på det utan det funkar rätt bra. I London bor Juliet, en ung författarinna som funderar över vad hennes nästa bok ska handla om, en dag får hon ett brev från en okänd man från Guernsey och ett intensivt brevväxlande påbörjas. Juliet hör talas om bokklubben på ön och deras öden och äventyr på ön fängslar Juliet, kan hon har hittat ett uppslag för nästa bok kanske? Hon bestämmer sig för att besöka ön och hennes resa kommer att påverka och förändra hennes liv.

Trots att boken beskriver en tung och svår tid så är hela boken skriven med värme och humor, nästan som en feelgood. Jag gillar att man inte delat upp allt i gott och ont - även tyskarna beskrivs som riktiga människor och inte alla är helt igenom onda. Men det jag främst tar med mig med boken är att den upplyser mig om hur livet på kanalöarna var under andra världskriget.

Betyg: 3

The peculiar life of a lonely postman

av Denis Thériault

En mycket udda och märklig bok. Jag brukar försöka att läsa en bok på engelska då och då och den här lånade jag eftersom den var kort, endast 100 sidor vilket kändes lagom att ta sig igenom på engelska den här gången.

Boken handlar om en brevbärare, Bilodo som roar sig med att ta hem breven och läsa dem själv innan han delar ut dem till mottagaren. Han fängslas speciellt av brev från en viss kvinna som skriver haiku dikter till en man i hans kvarter. Han blir besatt av dessa brev och när mannen som breven är skickade till dör bosätter sig Bilodo sig i hans lägenhet och tar över den avlidnes liv...eller vad händer egentligen?

En bok som är extrem på många sätt och som nästan är lite otäck när man i slutet inser att det man trott var en sak visar sig vara något annat.

Betyg: 1

Då tänker jag på Sigrid

av Elin Olofsson

Jag lyssnade på Elin Olofssons sommarprat i somras och föll för hennes fina tankar och ord om kvinnor i hennes liv som betytt mycket för henne. Då skildrades hennes mormor och farmors liv livfullt och fängslande. När jag öppnar boken "Då tänker jag på Sigrid" hoppas jag få något liknande men blir ganska snart besviken. Historien berättas rörigt och med ett lite krystat poetiskt språk. Huvudpersonen Hanna som lämnat sitt glassiga liv i Stockholm för att hitta tillbaka till sina norrländska rötter är vilsen och tyvärr präglas boken alltför mycket av hennes vilsenhet. Boken ställer flera frågor men ger till slut inga svar vilket kan reta mig.

Trots att jag förväntat mig starka kvinnoskildringar i den här boken är det fadern, farbrorn och vännen Kalle som gör starkast intryck på mig - de känns porträtteras mycket kärleksfullt och äkta.

Betyg: 2

Systrarna Tides sista sommar

av Hannah Richell

Jag har tidigare läst en bok av Richell: "Skuggan av ett år"  och den var jag kluven till. Även den här boken gör mig splittrad. Den är lättläst och man kommer snabbt in i den men den är så långsam i vissa partier att man lätt tappar fokus. Sista tredjedelen av boken händer det i princip ingenting och slutet av boken kunde lätt kortats ned avsevärt. Jag läser dock vidare ända till slutet för jag hoppas på en liknande överraskning eller vändning som fanns i "Skuggan av ett år"  . Den kommer dock aldrig och jag blir lite besviken. Visst är det en fin historia om skuld och sorg men den är i partier allt för tung och svårmodig.

Boken är som bäst i början och när händelsen sker som sen präglar hela historien och dess huvudkaraktärer. En familj slås sönder en sommardag då allt vänds upp och ned och denna händelse skildras med nerv och intensitet. Händelsen präglar sen alla och de lever var och en med sin skuld och sorg men kan inte dela den med varandra.

Betyg: 3