Jag är, jag är, jag är; ett hjärtslag från döden

av Maggie O´Farrell

Jag är så glad över att få börja året med att dela ut högsta betyg för årets första bok! Efter 2018 års trista bokår känns det som att nu vänder det! Den här boken är en klockren 5:a - den har allt som krävs för toppbetyget;

• en bok som man har svårt att slita sig ifrån (bara ett kapitel till...), 
• välskriven 
• man blir berörd
• den får läsaren att tänka efter och fundera över sitt eget liv, 
• man glömmer den inte i första laget utan den stannar kvar länge
• samt oväntade vändningar som är svåra att förutse

Jag har läst flera böcker av Maggie O´Farrell - en del riktigt bra men även några som jag inte gillat. Den här gången är hon tillbaka i högform. Och kanske beror det på att hon skriver så personligt och utlämnande om livets stora ögonblick. Temat i hela boken är döden men det är ändå en av de mest livsbejakande bok som jag läst. Det är en hyllning till livet och de små ögonblicken som vi alla går igenom som förändrar och berör oss för evigt.

Ett antal olika händelser som genom ödet (slumpen eller vad man nu tror på) påverkar livet beskrivs i korta avslutande kapitel. Först tror jag att det är en novellsamling men snart läggs ett pussel genom de olika kapitlen och man hittar en röd tråd - det vore synd att avslöja mer utan en av poängerna med boken är just att själv lägga ihop pusselbitarna och komma till insikter.

Jag kommer på mig själv att fundera över alla de där ögonblicken som kunde slutat annorlunda och där man själv befunnit sig nära döden men undvikit den - för de finns överallt när man tänker efter. Bara de sista veckan har jag tex hört flera historier från kollegor, A som undvek en katastrof när hon åkte buss i Grekland med en påverkad busschaufför. MK som också råkade ut för en skräckfärd i en buss som var en hårsmån från att välta i en kurva. M som höll på att gå vilse i flera minusgrader och mörker på fjället. Bara en liten sekund eller millimeter åt ena hållet och allt hade kunnat sluta annorlunda. Och det är just detta som boken handlar om.

Boken avslutas med en mycket gripande med ett kapitel om en mammas förtvivlade kamp om sin svårt sjuka dotter som är svårt att glömma.

Rekommenderas varmt!
Betyg: 5

Bokåret 2018

Det har varit ett riktigt uselt bokår 2018, jag har läst rätt många böcker som vanligt men ingen har fångat mig så pass att jag delat ut någon 5:a i betyg. Att välja fem favoriter går inte ens - så illa har det varit så det blir ingen topp 5 i år.
Mitt nyårslöfte 2019 får bli att jag ska läsa bättre böcker... och just nu håller jag på med en som verkar riktigt lovande!




Hela listan på böcker 2018:

• Marie Hermansson "Den stora utställningen"
• Sara Paborn "Blybröllop"
• Mary Ann Shaffer "Guernsey litteratur och potatisskalspajssällskap"
• Denis Thériault "The peculiar life of a lonely postman"
• Elin Olofsson "Då tänker jag på Sigrid"
• Hannah Richell "Systrarna Tides sista sommar"
• Agnes Ledig "Det vi inte visste var lycka"
• Mamen Sanchez "Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entre"
• Malin Persson Giolito "Störst av allt"
• Helena Throfinn "Den som går på tigerstigar"
• Margit Friberg "Ett hem på jorden"
• Pierre Szalowski "Fiskar ändrar riktning i kallt vatten"
• Elena Ferrante "Den som stannar den som går"
• Majgull Axelsson "Ditt liv och mitt"
• Joyce Carol Oates "Svart flicka vit flicka"
• Kazuo Ishiguro "Never let me go"

Den stora utställningen

av Marie Hermansson

I den här boken har Marie Hermansson byggt sin historia på ett antal verkliga händelser som inträffade under Jubileumsutställningen i Göteborg 1923. För det första hade jag aldrig någonsin hört talas som jubileumsutställningen, ändå var det inte så hemskt längesen den genomfördes. Det är väldigt intressant att läsa om just utställningen - vilket jätteprojekt det var och hur mycket som satsades, hela området var gigantiskt och 4,2 miljoner besökte utställningen. När sen allt var över i oktober samma år revs det mesta men kvar blev Göteborgs konstmuseum, botaniska trädgården och Liseberg bland annat!

Historien i boken är mest fiktion och i centrum står den unga journalisten Ellen som får jobb på Jubileumsutställningens tidning samt polisen Nils som får jobba extra hårt under utställningen då den även drog till sig en del skojare. Det finns dock några verkliga personer i boken också och främst Albert Einstein har en stor roll i boken. Han kom till utställningen för att hålla sitt nobeltal (året innan hade han tilldelats nobelpris i fysik). Av någon anledning anlände han två dagar för sent till Göteborg och sin föreläsning och det är detta som ligger till grund för bokens stora intrig.

Jag gillar Maries böcker, de är välskrivna och det är lätt att dras in i hennes uppdiktade värld. Något som alltid brukar ingå i hennes böcker är något oförklarligt eller mystiskt men det saknas i den här boken så det känns inte riktigt som en "Marie Hermansson- bok". Något som blir problematiskt för mig är när man har med verkliga personer i en bok - då vill jag helst att det verkligen ska vara autentiskt och man vet att det som står har hänt och är sant. I historien med Einstein så har Marie hittat på friskt och fantiserat ihop något som troligtvis ligger långt ifrån sanningen - vilket kan störa mig. Trots det är det en väldigt läsvärd bok som kan rekommenderas. Den stora behållningen för
mig var att jag fick en massa kunskaper om Jubileumsutställningen och på så sätt också Göteborgs historia.

Betyg: 3 +

Blybröllop

av Sara Paborn

Irene är innerligt trött på sin make Horst. Han är en riktig mansgris som under hela deras äktenskap
tryckt ner Irene och förminskat henne och hennes gärningar. Så pass mycket att Irene till slut får nog och börjar planera för att bli av med Horst. Hon kan dock inte tänka sig något så enkelt som skilsmässa, nej, Horst måste få lida för alla år då han varit elak mot henne. Av en slump hittar hon sin mors gamla bly tyngder som användes som tyngder för att gardinerna skulle hänga rakt. Snart inser hon att blyet nu kan komma till annan nytta....

Egentligen vill jag inte gilla den här boken, den är så tillspetsad och svartsynt och karaktärerna är verkligen inte sympatiska någon av dom. Men ganska snabbt börjar man heja på Irene och vill att hon ska lyckas med sina dödliga planer. Jag dras med mot min vilja och tycke den är rätt underhållande för stunden.

Betyg 2 +

Guernsey litteratur och potatisskalspajssällskap

av Mary Ann Shaffer

När jag nyligen besökte Normandie så kunde jag inte undvika att fundera på hur det var att leva här under kriget. Platsen är fortfarande idag starkt präglad av vad som hände här i slutet av andra världskriget. Historiska platser får mig alltid att fundera på hur allt var förr, hur människorna levde och vad de tänkte på, vilka drömmar de hade och vad de gjorde.

Inte långt ifrån den normandiska kusten ligger de brittiska kanalöarna med bland annat Guernsey. En ö som drabbades extra hårt i kriget,vilket jag blir varse när jag läser boken "Guernsey litteratur och potatisskalspajssällskap". Tyskarna invaderade öarna tidigt i kriget och avskärmade öborna från all kommunikation med fastlandet, de fick klara sig helt själva, fick inga nyheter om vad som skedde ute i världen och fick bli helt självförsörjande. Öarna var de enda brittiska landområden som tyskarna helt lyckades besitta under kriget. Innan den tyska ockupationen sattes de flesta av öns barn på en båt som tog dem till Storbritannien - i boken skildras det mycket gripande hur dessa barn ensamma sattes i en båt utan att veta om de skulle komma fram eller någonsin sen få se sina föräldrar igen. Öarna drabbades svårt av svält, inte bara öborna svalt utan även tyskarna svårt led av matbristen.

Hela boken är skriven i brevform och när jag inser det så är jag nära att sluta läsa, men efter ett tag tänker jag inte på det utan det funkar rätt bra. I London bor Juliet, en ung författarinna som funderar över vad hennes nästa bok ska handla om, en dag får hon ett brev från en okänd man från Guernsey och ett intensivt brevväxlande påbörjas. Juliet hör talas om bokklubben på ön och deras öden och äventyr på ön fängslar Juliet, kan hon har hittat ett uppslag för nästa bok kanske? Hon bestämmer sig för att besöka ön och hennes resa kommer att påverka och förändra hennes liv.

Trots att boken beskriver en tung och svår tid så är hela boken skriven med värme och humor, nästan som en feelgood. Jag gillar att man inte delat upp allt i gott och ont - även tyskarna beskrivs som riktiga människor och inte alla är helt igenom onda. Men det jag främst tar med mig med boken är att den upplyser mig om hur livet på kanalöarna var under andra världskriget.

Betyg: 3

The peculiar life of a lonely postman

av Denis Thériault

En mycket udda och märklig bok. Jag brukar försöka att läsa en bok på engelska då och då och den här lånade jag eftersom den var kort, endast 100 sidor vilket kändes lagom att ta sig igenom på engelska den här gången.

Boken handlar om en brevbärare, Bilodo som roar sig med att ta hem breven och läsa dem själv innan han delar ut dem till mottagaren. Han fängslas speciellt av brev från en viss kvinna som skriver haiku dikter till en man i hans kvarter. Han blir besatt av dessa brev och när mannen som breven är skickade till dör bosätter sig Bilodo sig i hans lägenhet och tar över den avlidnes liv...eller vad händer egentligen?

En bok som är extrem på många sätt och som nästan är lite otäck när man i slutet inser att det man trott var en sak visar sig vara något annat.

Betyg: 1

Då tänker jag på Sigrid

av Elin Olofsson

Jag lyssnade på Elin Olofssons sommarprat i somras och föll för hennes fina tankar och ord om kvinnor i hennes liv som betytt mycket för henne. Då skildrades hennes mormor och farmors liv livfullt och fängslande. När jag öppnar boken "Då tänker jag på Sigrid" hoppas jag få något liknande men blir ganska snart besviken. Historien berättas rörigt och med ett lite krystat poetiskt språk. Huvudpersonen Hanna som lämnat sitt glassiga liv i Stockholm för att hitta tillbaka till sina norrländska rötter är vilsen och tyvärr präglas boken alltför mycket av hennes vilsenhet. Boken ställer flera frågor men ger till slut inga svar vilket kan reta mig.

Trots att jag förväntat mig starka kvinnoskildringar i den här boken är det fadern, farbrorn och vännen Kalle som gör starkast intryck på mig - de känns porträtteras mycket kärleksfullt och äkta.

Betyg: 2

Systrarna Tides sista sommar

av Hannah Richell

Jag har tidigare läst en bok av Richell: "Skuggan av ett år"  och den var jag kluven till. Även den här boken gör mig splittrad. Den är lättläst och man kommer snabbt in i den men den är så långsam i vissa partier att man lätt tappar fokus. Sista tredjedelen av boken händer det i princip ingenting och slutet av boken kunde lätt kortats ned avsevärt. Jag läser dock vidare ända till slutet för jag hoppas på en liknande överraskning eller vändning som fanns i "Skuggan av ett år"  . Den kommer dock aldrig och jag blir lite besviken. Visst är det en fin historia om skuld och sorg men den är i partier allt för tung och svårmodig.

Boken är som bäst i början och när händelsen sker som sen präglar hela historien och dess huvudkaraktärer. En familj slås sönder en sommardag då allt vänds upp och ned och denna händelse skildras med nerv och intensitet. Händelsen präglar sen alla och de lever var och en med sin skuld och sorg men kan inte dela den med varandra.

Betyg: 3

Semesterläsning

Strax innan semestern började fyndade jag några böcker på Myrorna. Alla var osäkra kort som jag inte alls visste om jag skulle gilla men när böckerna bara kostar några tior så kan man ju chansa lite. Det var en chansning som verkligen gick hem - jag är super nöjd med min semesterläsning som bjöd på både spänning, drama och känslostormar.

Första boken jag läste var Malin Persson Giolitos bok "Störst av allt", en typ av bok som vanligtvis inte tilltalar mig alls men den här var annorlunda och mycket bra. Här vet man från första sidan vad det är som hänt och vem som begått brottet. Frågan är bara varför och det är ju ofta det som är intressant. Vi får följa med på en rättegång där en ung tonåring står anklagad för mord. Allt är berättat utifrån den anklagades sida och man får följa med in bakom kulisserna på ett häkte. Allt känns mycket trovärdigt, speciellt bra skildrat är rättegångsscenerna. Kanske har den ett lite simpelt språk men eftersom huvudpersonen inte är så gammal köper man det.
Betyg: 4


Nästa bok är något helt annat, bara titeln antyder att detta är långt ifrån rättegångssalar och mord: "Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré" av Mamen Sanchez. En galen titel på en väldigt charmig bok med mycket hjärta. Feel-good böcker kan vara simpla och lite ointressanta att ta sig igenom men den här har så mycket värme och passion att jag föll som en fura för den.

Cecilia har precis lämnat sitt tråkiga äktenskap och sin otrogne man. Hon bestämmer sig för att starta om och tar sig an sina morföräldrars hem. Huset är stort och nedgånget och behöver renoveras. En snickare dyker lämpligt upp och tillsammans skapar de ett pensionat av det åldrade huset. Tre rum ska hyras ut till kvinnliga studenter och Cecilia sätter upp ett antal husregler. Regler som bryts en efter en, inte minst av henne själv.

Det är stundtals galet samtidigt helt underbart. Lite som en saga där det mest otroliga kan få hända och som en saga slutar allt lyckligt såklart. Ibland behöver man lite magi och lyckliga slut och då är den här boken perfekt. Jag skulle gärna läsa mer av Mamen Sanchez, hon har gett ut fler böcker men ännu finns bara den här översatt till svenska. Ren charm!
Betyg:4

Nästa bok jag läste på min semester var Agnes Ledigs "Det vi inte visste var lycka". Ännu en bok som kan kategoriseras som feel-good. Och först tycker jag att den är alldeles för sockersöt och nästan banal. Ensamstående ung kassörska Julia, stöter på den rike Paul som övertalar henne att följa med till sitt sommarhus vid kusten i Bretagne. Där har de några underbara dagar tillsammans med Lulu, Julias son samt Paul son Julien. Allt är frid och fröjd och det finns ingen hejd på lyckan.

På hemvägen från kusten vänder allt då en olycka inträffar och boken tar en annan vändning. Nu gäller det de svåra frågorna om liv och död. Jag blir väldigt berörd av sista delen av boken som är gripande och vacker. Visst är allt väldigt tillrättalagt men jag tror att boken kan fungera bra som en tröst för någon som upplevt stor sorg för här finns ändå hoppet alltid närvarande ändå trots att det värsta händer.
Betyg: 4 +

Den som går på tigerstigar

av Helena Thorfinn

För några år sen läste jag en bok som jag tyckte var både spännande och intressant - det var "Innan floden tar oss" av Helena Thorfinn. Nu har en uppföljare kommit och återigen utspelar sig handlingen i Asien dit en svensk familj flyttat. Juristen Sofia arbetar med svenskt bistånd i Bangladesh. När romanen börjar befinner hon sig på semester hos svärföräldrarna i Småland men måste resa till Dhaka, där ett islamistiskt terrordåd mot en västerländsk restaurang har skakat staden. Förra boken handlade om textilarbetarnas liv och villkor och hur de utnyttjas av stora ofta (svenska) klädföretag. Det var just den historien som jag gillade - det kändes äkta och autentiskt.

Den här gången handlar det mer om den olycksaliga lott som flera unga flickor i Asien fått - ett liv där de tvingas sälja sin kropp. Och inte bara unga flickor utan även unga killar. Berättelsen känns inte lika äkta och flytande som i den första boken utan här känns allt mer tillkämpat och styltigt. Jag har svårt att komma in i handlingen som också trots sitt ämne känns tunn. Huvudpersonen Sofia handlar på ett sätt som bara irriterar mig och jag känner mer och mer avsky mot henne tyvärr...

En uppföljare som tyvärr inte alls håller, varken i story eller personteckning.
Betyg: 2

Ett hem på jorden

av Margit Friberg

I flera år nu har jag besökt Öland på vårarna. Då bor vi i en liten radby på södra delen av ö och bara någon kilometer från där vi bor finns ett litet ställe som har blivit en liten favoritplats. Här sitter vi ibland på kvällarna och ser solen gå ned över Kalmar sund medan svanar och sälar håller oss sällskap i vattnet. Kvällarna här är fantastiskt fina och här skulle jag gärna kunna bo! Dock är platsen väldigt liten och här ligger endast en handfull hus, alla brukar vara tomma och övergivna när vi är där. Jag blev nyfiken på platsen och ville veta mer om den så jag googlade och fann att här fanns viktig hamn en gång i tiden. Idag finns bara en pir kvar men då fungerade den som vedhamn och ölänningarna fraktade hem ved från fastlandet via hamnen.

Här växte också en författare upp, Margit Friberg. Margit var känd för att skildra livet förr i tiden på Öland och jag blev såklart ännu mer nyfiken. Nu måste jag ju läsa en bok också av henne! Det var rätt svårt att få tag i böcker av henne men till slut fick jag tag på en bok från bibliotekets magasin. Så synd att hennes böcker är så svårtillgängliga för vilken fantastiskt författarinna hon var! Jag blev överrumplad över hur bra jag tyckte boken var - den fängslade mig och grep tag i mig.

I boken "Ett hem på jorden" får man följa en familj under ett år. Fadern i familjen är skeppare och åker till fastlandet för att hämta hem ved som han sedan säljer till ölänningarna. De har det rätt bra med den tidens mått, annars är fattigdomen stor och flera har det tufft att få ihop livet på ön. Barnen i familjen står alla för olika val och prövningar, äldsta dottern är olyckligt förälskad, en dotter har svårt att passa in i livet på ön och den yngsta är ständigt sjuk. Sonen vill egentligen inte ta över efter sin far men tvingas med på faderns resor ändå. Och mellan dottern som är lite annorlunda och väldigt känslig.

Det är en fin berättelse om livet och dess prövningar. Fast att det är en bok skriven för rätt längesen och som berättar om en tid som är avlägsen nu finns mycket som man kan känna igen sig i.

Betyg: 4

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten

Av: Pierre Szalowski

Det här är en kort berättelse om några individer vars liv kommer att förändras under en isstorm. Den känns nästan lite väl sockersöt och jag skulle nästan kalla den för en barnbok eller åtminstone en ungdomsbok då allt är lite väl naivt beskrivet ibland. 

Så här står det om boken på Bokus: Den 4 januari 1998 får en elvaårig pojke reda på att hans föräldrar är på väg att skiljas och ber desperat om hjälp från ovan. Den 5 januari 1998 drar den värsta isstorm som Quebec någonsin upplevt in över landet. I naturkatastrofens spår formas nya vänskapsband, och solidaritet och medmänsklighet börjar spira. 

En roman med ett enkelt och varmt tonfall som lyfter fram en uppfriskande sida av mänskligheten. En roman fylld av hopp och värme under några centimeter is.

Den är lättläst och mysig men den lämnar inga större intryck på mig. Ibland vill man ju bara ha något lättsmält med ett garanterat lyckligt slut och då är den här boken perfekt. 

Betyg: 2

Den som stannar, den som går

av Elena Ferrante

Tredje delen av Ferrantes romansvit och när jag läste ut den inser jag med lite sorg i hjärtat att nu är det bara en bok kvar... Jag gillar ju verkligen hennes böcker - man kastas direkt in i dem och fast att de är enormt ordrika så har de en följsam stil med korta kapitel som gör att man bara vill läsa ett stycke till när man väl kommit igång.

Elena har nu lämnat Neapel och i och med det även väninnan Lina och alla i kvarteret där hon växte upp. Hon vill helst inte alls återvända men när Lina hamnar i trubbel återvänder hon. Lina är som vanligt svår att tycka om med orimliga krav och hon fattar de mest svårbegripliga beslut.

Av de tre böcker jag läst hittills så är nog den här den svagaste, det känns som att det inte alls händer lika mycket i den här boken som i de föregående. Dessutom pratas det en hel del politik som inte lyckas intressera mig. Det som gör den svag är nog också att Lina har en mindre roll i den här boken - det handlar mer om Elenas nya liv som gift i Florens. Men det är trots allt i styckena där Lina spelar huvudrollen och där Elena återvänder till Neapel och sitt barndomskvarter som det hettar till och blir intressant. Kort sagt Ferrante skriver allra bäst när hon skildrar livet i de fattiga kvarteren i Neapel.

Betyg: 4-

Ditt liv och mitt

av Majgull Axelsson

Ännu en roman av Majgull Axelsson som bygger på verkliga händelser. I den förra boken som jag läste av henne "Jag heter inte Miriam" handlade det om romernas vardag i efterkrigstidens Sverige. Den här gången är det funktionsnedsatta och synen på funktionsvariationer som är i fokus, allt inramas genom en historia om en kvinna som växer upp i en dysfunktionell familj.

Märit är på väg till sin tvillingbror för att fira deras kommande 70-årsdag ihop. Hon tar god tid på sig och man märker direkt att hon känner ett motstånd till att träffa brodern och hans familj. Hon stannar först till i Lund och letar upp vårdhemmet där deras stora lillebror spenderade sista tiden av sitt korta liv. Genom minnesbilder växer en grym historia fram om hur man behandlade personer som inte riktigt passade in i mallen förr.

Jag gillar Axelssons sätt att skriva - man kommer nära inpå och allt känns äkta. Boken når kanske inte upp till samma klass som "Jag heter inte Miriam" men den är läsvärd och framför allt tankeväckande.

Betyg: -4