torsdag 13 juni 2019

Min mammas hemlighet

av Nikola Scott

När Addies mamma plötsligt går bort ställs hela hennes liv på ända och ett år efter moders död är sorgen fortfarande stor. Då dyker det upp en kvinna som påstår att hon och Addie är syskon. Och inte bara syskon utan den okända kvinnan har även ett födelsebevis med sig som visar att hon och Addie är födda på samma dag och samma år och alltså är tvillingar. Addie vägrar tro på det först men hennes nyfikenhet är väckt och snart börjar hon tillsammans med sin nyfunna syster forska i mammans okända bakgrund. Det blir en resa tillbaka i tiden till en tid där en ung kvinna inte hade många val och där skam fick människor att begå handlingar som fick tragiska konsekvenser.

Det här är en spännande och gripande berättelse som överraskade mig positivt. En bok som andas feelgood men som ändå bottnar i ett djup och allvar. Välskriven och underhållande. Boken tar flera vändningar och man kan aldrig riktigt räkna ut i förväg hur allt ska sluta vilket jag gillar. (Enda invändningen jag har är omslaget, ingenstans i boken kan jag minnas att någon cyklade - jag får inte riktigt ihop omslagsbilden med innehållet.)


Betyg: 4

fredag 10 maj 2019

Strandcaféet

av Lucy Diamond

En typisk feelgood roman som inte kräver så mycket av läsaren. Ibland kan det vara skönt att läsa något där man inte behöver anstränga sig så mycket utan man kan bara koppla av och låta sig svepas med. Det är småmysigt och alla människor är antigen goda eller onda och man vet att de goda människorna kommer att vara de som drar längsta strået i slutet.

Boken handlar om Evie som aldrig riktigt känt att hon passat in någonstans. Hon känner sig missförstådd av sin familj och relationen med pojkvännen går bara på rutin. Så plötsligt dör hennes älskade moster och Evie ärver mosterns strandcafé, ett café där Evie vistats mycket som barn. Frågan är nu om hon ska lämna sitt jobb och pojkvän i London och flytta till kusten? Upplägget är ganska givet men allt går inte riktigt som Evie tänkt sig och hon får ta itu med både trilskande anställda och fördomar från ortens befolkning.

Jag märker att jag dras med i historien och tycker att den är trevlig för stunden. Bara man inte förväntar sig något djupare så är det en helt ok bok. Boken är den första i en serie och jag kan tänka mig att läsa fler böcker om Evie och hennes vänner.

Betyg: -3

måndag 29 april 2019

Mocka

av: Tatiana de Rosnay

Fängslande roman om vad som händer när en son hamnar i koma efter en trafikolycka. Svårt chockad bestämmer sig mamman Justine att ta reda på vad som hände egentligen - hur kunde bilföraren köra på ett barn och sen fly från olycksplatsen.

Tatiana skriver alltid mycket bra och man känner desperationen och förtvivlan som drabbar familjen. Det är en bladvändare som man snabbt avverkar. Jag kan dock tycka att delar i boken är lite orimliga - att en helt vanlig människa kan bli privatdeckare och till och med ta sig in i andras hem känns svårsmält för mig. Boken brister i trovärdighet för mig några gånger och den stora frågan om varför besvaras aldrig.

Betyg: +3

måndag 15 april 2019

Det förlorade barnet

av Elena Ferrante


Vilken final! Efter den lite segare tredje delen så tar historien verkligen fart igen här i den sista avslutande delen om väninnorna Lila och Elena. Nu kommer Elena tillbaka till Neapel – kanske var det det som gjorde att bok nummer tre kändes lite fattig och aldrig greppade tag i mig riktigt. Det känns som att Ferrante skriver som allra bäst när hon skildrar Neapel.

Det är en mycket händelserik och dramatisk tid med barnfödslar, skilsmässor och maffiamord – allt om vartannat samtidigt som väninnorna åldras och får nya insikter om livet.

Jag kommer sakna personerna som man lärt känna mellan alla dessa sidor och ord. En person som man dock aldrig riktigt kommer inpå eller helt kan förstå sig på förblir Lila. Hon är fortfarande en gåta för mig – ibland har jag trott att jag förstått henne men nu i den här sista delen blir hon bara ännu mer ogreppbar.

Det enda som drar ner helhetsbetyget lite är de sista hundra sidorna som känns lite överflödiga - här rusar man fram i handlingen och försöker få in så mycket som möjligt för att hinna till nutiden. Det hade man kunnat hoppa över och istället avslutat på ett annat sätt. 

Betyg: -5

fredag 25 januari 2019

Jag är, jag är, jag är; ett hjärtslag från döden

av Maggie O´Farrell

Jag är så glad över att få börja året med att dela ut högsta betyg för årets första bok! Efter 2018 års trista bokår känns det som att nu vänder det! Den här boken är en klockren 5:a - den har allt som krävs för toppbetyget;

  • en bok som man har svårt att slita sig ifrån (bara ett kapitel till...), 
  • välskriven 
  • man blir berörd
  • den får läsaren att tänka efter och fundera över sitt eget liv, 
  • man glömmer den inte i första laget utan den stannar kvar länge
  • samt oväntade vändningar som är svåra att förutse


Jag har läst flera böcker av Maggie O´Farrell - en del riktigt bra men även några som jag inte gillat. Den här gången är hon tillbaka i högform. Och kanske beror det på att hon skriver så personligt och utlämnande om livets stora ögonblick. Temat i hela boken är döden men det är ändå en av de mest livsbejakande bok som jag läst. Det är en hyllning till livet och de små ögonblicken som vi alla går igenom som förändrar och berör oss för evigt.

Ett antal olika händelser som genom ödet (slumpen eller vad man nu tror på) påverkar livet beskrivs i korta avslutande kapitel. Först tror jag att det är en novellsamling men snart läggs ett pussel genom de olika kapitlen och man hittar en röd tråd - det vore synd att avslöja mer utan en av poängerna med boken är just att själv lägga ihop pusselbitarna och komma till insikter.

Jag kommer på mig själv att fundera över alla de där ögonblicken som kunde slutat annorlunda och där man själv befunnit sig nära döden men undvikit den - för de finns överallt när man tänker efter. Bara de sista veckan har jag tex hört flera historier från kollegor, A som undvek en katastrof när hon åkte buss i Grekland med en påverkad busschaufför. MK som också råkade ut för en skräckfärd i en buss som var en hårsmån från att välta i en kurva. M som höll på att gå vilse i flera minusgrader och mörker på fjället. Bara en liten sekund eller millimeter åt ena hållet och allt hade kunnat sluta annorlunda. Och det är just detta som boken handlar om.

Boken avslutas med en mycket gripande med ett kapitel om en mammas förtvivlade kamp om sin svårt sjuka dotter som är svårt att glömma.

Rekommenderas varmt!
Betyg: 5


lördag 29 december 2018

Den stora utställningen

av Marie Hermansson

I den här boken har Marie Hermansson byggt sin historia på ett antal verkliga händelser som inträffade under Jubileumsutställningen i Göteborg 1923. För det första hade jag aldrig någonsin hört talas som jubileumsutställningen, ändå var det inte så hemskt längesen den genomfördes. Det är väldigt intressant att läsa om just utställningen - vilket jätteprojekt det var och hur mycket som satsades, hela området var gigantiskt och 4,2 miljoner besökte utställningen. När sen allt var över i oktober samma år revs det mesta men kvar blev Göteborgs konstmuseum, botaniska trädgården och Liseberg bland annat!

Historien i boken är mest fiktion och i centrum står den unga journalisten Ellen som får jobb på Jubileumsutställningens tidning samt polisen Nils som får jobba extra hårt under utställningen då den även drog till sig en del skojare. Det finns dock några verkliga personer i boken också och främst Albert Einstein har en stor roll i boken. Han kom till utställningen för att hålla sitt nobeltal (året innan hade han tilldelats nobelpris i fysik). Av någon anledning anlände han två dagar för sent till Göteborg och sin föreläsning och det är detta som ligger till grund för bokens stora intrig.

Jag gillar Maries böcker, de är välskrivna och det är lätt att dras in i hennes uppdiktade värld. Något som alltid brukar ingå i hennes böcker är något oförklarligt eller mystiskt men det saknas i den här boken så det känns inte riktigt som en "Marie Hermansson- bok". Något som blir problematiskt för mig är när man har med verkliga personer i en bok - då vill jag helst att det verkligen ska vara autentiskt och man vet att det som står har hänt och är sant. I historien med Einstein så har Marie hittat på friskt och fantiserat ihop något som troligtvis ligger långt ifrån sanningen - vilket kan störa mig. Trots det är det en väldigt läsvärd bok som kan rekommenderas. Den stora behållningen för
mig var att jag fick en massa kunskaper om Jubileumsutställningen och på så sätt också Göteborgs historia.

Betyg: 3 +

onsdag 26 december 2018

Blybröllop

av Sara Paborn

Irene är innerligt trött på sin make Horst. Han är en riktig mansgris som under hela deras äktenskap
tryckt ner Irene och förminskat henne och hennes gärningar. Så pass mycket att Irene till slut får nog och börjar planera för att bli av med Horst. Hon kan dock inte tänka sig något så enkelt som skilsmässa, nej, Horst måste få lida för alla år då han varit elak mot henne. Av en slump hittar hon sin mors gamla bly tyngder som användes som tyngder för att gardinerna skulle hänga rakt. Snart inser hon att blyet nu kan komma till annan nytta....

Egentligen vill jag inte gilla den här boken, den är så tillspetsad och svartsynt och karaktärerna är verkligen inte sympatiska någon av dom. Men ganska snabbt börjar man heja på Irene och vill att hon ska lyckas med sina dödliga planer. Jag dras med mot min vilja och tycke den är rätt underhållande för stunden.

Betyg 2 +

onsdag 14 november 2018

Guernsey litteratur och potatisskalspajssällskap

av Mary Ann Shaffer

När jag nyligen besökte Normandie så kunde jag inte undvika att fundera på hur det var att leva här under kriget. Platsen är fortfarande idag starkt präglad av vad som hände här i slutet av andra världskriget. Historiska platser får mig alltid att fundera på hur allt var förr, hur människorna levde och vad de tänkte på, vilka drömmar de hade och vad de gjorde.

Inte långt ifrån den normandiska kusten ligger de brittiska kanalöarna med bland annat Guernsey. En ö som drabbades extra hårt i kriget,vilket jag blir varse när jag läser boken "Guernsey litteratur och potatisskalspajssällskap". Tyskarna invaderade öarna tidigt i kriget och avskärmade öborna från all kommunikation med fastlandet, de fick klara sig helt själva, fick inga nyheter om vad som skedde ute i världen och fick bli helt självförsörjande. Öarna var de enda brittiska landområden som tyskarna helt lyckades besitta under kriget. Innan den tyska ockupationen sattes de flesta av öns barn på en båt som tog dem till Storbritannien - i boken skildras det mycket gripande hur dessa barn ensamma sattes i en båt utan att veta om de skulle komma fram eller någonsin sen få se sina föräldrar igen. Öarna drabbades svårt av svält, inte bara öborna svalt utan även tyskarna svårt led av matbristen.

Hela boken är skriven i brevform och när jag inser det så är jag nära att sluta läsa, men efter ett tag tänker jag inte på det utan det funkar rätt bra. I London bor Juliet, en ung författarinna som funderar över vad hennes nästa bok ska handla om, en dag får hon ett brev från en okänd man från Guernsey och ett intensivt brevväxlande påbörjas. Juliet hör talas om bokklubben på ön och deras öden och äventyr på ön fängslar Juliet, kan hon har hittat ett uppslag för nästa bok kanske? Hon bestämmer sig för att besöka ön och hennes resa kommer att påverka och förändra hennes liv.

Trots att boken beskriver en tung och svår tid så är hela boken skriven med värme och humor, nästan som en feelgood. Jag gillar att man inte delat upp allt i gott och ont - även tyskarna beskrivs som riktiga människor och inte alla är helt igenom onda. Men det jag främst tar med mig med boken är att den upplyser mig om hur livet på kanalöarna var under andra världskriget.

Betyg: 3

måndag 12 november 2018

The peculiar life of a lonely postman

av Denis Thériault

En mycket udda och märklig bok. Jag brukar försöka att läsa en bok på engelska då och då och den här lånade jag eftersom den var kort, endast 100 sidor vilket kändes lagom att ta sig igenom på engelska den här gången.

Boken handlar om en brevbärare, Bilodo som roar sig med att ta hem breven och läsa dem själv innan han delar ut dem till mottagaren. Han fängslas speciellt av brev från en viss kvinna som skriver haiku dikter till en man i hans kvarter. Han blir besatt av dessa brev och när mannen som breven är skickade till dör bosätter sig Bilodo sig i hans lägenhet och tar över den avlidnes liv...eller vad händer egentligen?

En bok som är extrem på många sätt och som nästan är lite otäck när man i slutet inser att det man trott var en sak visar sig vara något annat.

Betyg: 1

torsdag 8 november 2018

Då tänker jag på Sigrid

av Elin Olofsson

Jag lyssnade på Elin Olofssons sommarprat i somras och föll för hennes fina tankar och ord om kvinnor i hennes liv som betytt mycket för henne. Då skildrades hennes mormor och farmors liv livfullt och fängslande. När jag öppnar boken "Då tänker jag på Sigrid" hoppas jag få något liknande men blir ganska snart besviken. Historien berättas rörigt och med ett lite krystat poetiskt språk. Huvudpersonen Hanna som lämnat sitt glassiga liv i Stockholm för att hitta tillbaka till sina norrländska rötter är vilsen och tyvärr präglas boken alltför mycket av hennes vilsenhet. Boken ställer flera frågor men ger till slut inga svar vilket kan reta mig.

Trots att jag förväntat mig starka kvinnoskildringar i den här boken är det fadern, farbrorn och vännen Kalle som gör starkast intryck på mig - de känns porträtteras mycket kärleksfullt och äkta.

Betyg: 2

onsdag 19 september 2018

Systrarna Tides sista sommar

av Hannah Richell

Jag har tidigare läst en bok av Richell: "Skuggan av ett år"  och den var jag kluven till. Även den här boken gör mig splittrad. Den är lättläst och man kommer snabbt in i den men den är så långsam i vissa partier att man lätt tappar fokus. Sista tredjedelen av boken händer det i princip ingenting och slutet av boken kunde lätt kortats ned avsevärt. Jag läser dock vidare ända till slutet för jag hoppas på en liknande överraskning eller vändning som fanns i "Skuggan av ett år"  . Den kommer dock aldrig och jag blir lite besviken. Visst är det en fin historia om skuld och sorg men den är i partier allt för tung och svårmodig.

Boken är som bäst i början och när händelsen sker som sen präglar hela historien och dess huvudkaraktärer. En familj slås sönder en sommardag då allt vänds upp och ned och denna händelse skildras med nerv och intensitet. Händelsen präglar sen alla och de lever var och en med sin skuld och sorg men kan inte dela den med varandra.

Betyg: 3



tisdag 14 augusti 2018

Semesterläsning

Strax innan semestern började fyndade jag några böcker på Myrorna. Alla var osäkra kort som jag inte alls visste om jag skulle gilla men när böckerna bara kostar några tior så kan man ju chansa lite. Det var en chansning som verkligen gick hem - jag är super nöjd med min semesterläsning som bjöd på både spänning, drama och känslostormar.

Första boken jag läste var Malin Persson Giolitos bok "Störst av allt", en typ av bok som vanligtvis inte tilltalar mig alls men den här var annorlunda och mycket bra. Här vet man från första sidan vad det är som hänt och vem som begått brottet. Frågan är bara varför och det är ju ofta det som är intressant. Vi får följa med på en rättegång där en ung tonåring står anklagad för mord. Allt är berättat utifrån den anklagades sida och man får följa med in bakom kulisserna på ett häkte. Allt känns mycket trovärdigt, speciellt bra skildrat är rättegångsscenerna. Kanske har den ett lite simpelt språk men eftersom huvudpersonen inte är så gammal köper man det.
Betyg: 4


Nästa bok är något helt annat, bara titeln antyder att detta är långt ifrån rättegångssalar och mord: "Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré" av Mamen Sanchez. En galen titel på en väldigt charmig bok med mycket hjärta. Feel-good böcker kan vara simpla och lite ointressanta att ta sig igenom men den här har så mycket värme och passion att jag föll som en fura för den.

Cecilia har precis lämnat sitt tråkiga äktenskap och sin otrogne man. Hon bestämmer sig för att starta om och tar sig an sina morföräldrars hem. Huset är stort och nedgånget och behöver renoveras. En snickare dyker lämpligt upp och tillsammans skapar de ett pensionat av det åldrade huset. Tre rum ska hyras ut till kvinnliga studenter och Cecilia sätter upp ett antal husregler. Regler som bryts en efter en, inte minst av henne själv.

Det är stundtals galet samtidigt helt underbart. Lite som en saga där det mest otroliga kan få hända och som en saga slutar allt lyckligt såklart. Ibland behöver man lite magi och lyckliga slut och då är den här boken perfekt. Jag skulle gärna läsa mer av Mamen Sanchez, hon har gett ut fler böcker men ännu finns bara den här översatt till svenska. Ren charm!
Betyg:4

Nästa bok jag läste på min semester var Agnes Ledigs "Det vi inte visste var lycka". Ännu en bok som kan kategoriseras som feel-good. Och först tycker jag att den är alldeles för sockersöt och nästan banal. Ensamstående ung kassörska Julia, stöter på den rike Paul som övertalar henne att följa med till sitt sommarhus vid kusten i Bretagne. Där har de några underbara dagar tillsammans med Lulu, Julias son samt Paul son Julien. Allt är frid och fröjd och det finns ingen hejd på lyckan.

På hemvägen från kusten vänder allt då en olycka inträffar och boken tar en annan vändning. Nu gäller det de svåra frågorna om liv och död. Jag blir väldigt berörd av sista delen av boken som är gripande och vacker. Visst är allt väldigt tillrättalagt men jag tror att boken kan fungera bra som en tröst för någon som upplevt stor sorg för här finns ändå hoppet alltid närvarande ändå trots att det värsta händer.
Betyg: 4 +

torsdag 5 juli 2018

Den som går på tigerstigar

av Helena Thorfinn

För några år sen läste jag en bok som jag tyckte var både spännande och intressant - det var "Innan floden tar oss" av Helena Thorfinn. Nu har en uppföljare kommit och återigen utspelar sig handlingen i Asien dit en svensk familj flyttat. Juristen Sofia arbetar med svenskt bistånd i Bangladesh. När romanen börjar befinner hon sig på semester hos svärföräldrarna i Småland men måste resa till Dhaka, där ett islamistiskt terrordåd mot en västerländsk restaurang har skakat staden. Förra boken handlade om textilarbetarnas liv och villkor och hur de utnyttjas av stora ofta (svenska) klädföretag. Det var just den historien som jag gillade - det kändes äkta och autentiskt.

Den här gången handlar det mer om den olycksaliga lott som flera unga flickor i Asien fått - ett liv där de tvingas sälja sin kropp. Och inte bara unga flickor utan även unga killar. Berättelsen känns inte lika äkta och flytande som i den första boken utan här känns allt mer tillkämpat och styltigt. Jag har svårt att komma in i handlingen som också trots sitt ämne känns tunn. Huvudpersonen Sofia handlar på ett sätt som bara irriterar mig och jag känner mer och mer avsky mot henne tyvärr...

En uppföljare som tyvärr inte alls håller, varken i story eller personteckning.
Betyg: 2