torsdag 8 november 2018

Då tänker jag på Sigrid

av Elin Olofsson

Jag lyssnade på Elin Olofssons sommarprat i somras och föll för hennes fina tankar och ord om kvinnor i hennes liv som betytt mycket för henne. Då skildrades hennes mormor och farmors liv livfullt och fängslande. När jag öppnar boken "Då tänker jag på Sigrid" hoppas jag få något liknande men blir ganska snart besviken. Historien berättas rörigt och med ett lite krystat poetiskt språk. Huvudpersonen Hanna som lämnat sitt glassiga liv i Stockholm för att hitta tillbaka till sina norrländska rötter är vilsen och tyvärr präglas boken alltför mycket av hennes vilsenhet. Boken ställer flera frågor men ger till slut inga svar vilket kan reta mig.

Trots att jag förväntat mig starka kvinnoskildringar i den här boken är det fadern, farbrorn och vännen Kalle som gör starkast intryck på mig - de känns porträtteras mycket kärleksfullt och äkta.

Betyg: 2

Inga kommentarer: