I den lilla bergsbyn som korsas av motorvägen mellan Mexiko city och Acapulco bor det nästan bara kvinnor. Männen har gett sig av till antingen USA eller Acapulco för att tjäna pengar. De enda män som syns är knarkkartellens män i sina stora jeepar. När kvinnorna hör mullret av jeeparna rulla in i byn så gömmer de sina döttrar i hålor i marken. Annars finns risken att de blir bortrövade och sålda som sexslavar. Mammorna gör allt för att döttrarna inte ska väcka uppmärksamhet till sig, håller håret kortklippt, stryker kol i ansiktet och försöker få dom att se ut som pojkar så länge som möjligt.Här växer Ladydi Garcia Martinez upp tillsammans med sin alkoholiserade mamma och sina tre vänner. Runt byn växer stora vallmofält som senare blir till opium, fälten besprutas regelbundet med frätande gift vilket får Ladudis vän Maria att säga att hon hatar blommor. Vännen Paula som är så vacker att inget kol eller kortklippt hår i världen kan göra henne ful hamnar snart i knarkkartellens klor.
Det är en stark och gripande berättelse om en värld som jag inte visste existerade. Först kan jag inte tro att detta utspelar sig i nutid men snart kommer tydliga tidsreferenser som iPads, Jennifer Loopez och annat som gör att jag inser att detta faktiskt händer här och nu. Författarinnan har i flera år dokumenterat och tagit del av dessa kvinnors liv och från början var det tänkt att bli en reportagebok. Istället blev det en roman och det kanske var bra eftersom en roman nog når ut till fler.
Hela boken är en upplevelse om en värld långt bort från våran trygga. Men trots det sorgliga och svåra ämnet glimmar det ofta till av både humor och framtidshopp. Det är en roman som hyllar dessa starka kvinnor och ger dem äntligen en röst. Läs den!
Betyg: 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar