av Anna Lihammar
En riktigt ruskig och blodig historia är detta. Mycket av obehaget man känner beror på att historien bygger på verkliga händelser. Det är inte så längesen som man bedrev framgångsrik forskning runt om i landet på våra större universitet och sjukhus om rasbiologi. Boken utspelar sig under 1930-talet i Uppsala och Stockholm.
Boken börjar mitt i ett brutalt mord där blod sprutar och kroppsdelar simmar omkring i likkar, jag tänker att om boken ska fortsätta så här hela tiden kan jag nog inte läsa ut den... Lyckligtvis finns det så mycket mer i boken är bestialiska mord och skrämmande miljöer, det handlar även om synen på människan och framförallt på utsatta människors värde. Alkoholister, psykiskt sjuka och andra på samhällets botten var inte mycket värda i rasbiologernas värd, de var perfekta att experimentera på. Även synen på kvinnor inom polisväsendet är en central roll i boken då polisintendent Carl Hell som ska utreda morden i Uppsala begär att få polisssystern Maria Gustavsson som kollega. Något som aldrig hänt innan - kvinnliga polisers roll var endast att prata med kvinnor och barn och lugna dem i olika situationer.
Till min förvåning gillar jag den här historien, trots dess lite blodiga och ibland osmakliga inslag. Jag skulle gärna läsa mer om den lite mystiske Carl Hell och vill veta mer om vad som händer med Maria efter utredningen.
Betyg: 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar