Det här är andra delen i Lena Anderssons berättelse om Ester och hennes sökande efter kärleken - första boken har jag skrivit om här. Återigen hamnar Ester i ett förhållande som hon inte har någon kontroll över. Den här gången är det en gift man som hon inleder en kärleksrelation med, skådespelaren Olof. Olof som inte har en tanke på att lämna sin fru vilket han deklarerar tidigt i deras relation men Ester väljer att vrida och vända på hans ord och handlingar så att de passar hennes bild av deras förhållande.Deras förhållande blir som en ritual, under våren spirar kärleken fram till midsommar då Olof tvärvänder och går tillbaka till sin fru. Hösten blir uppvaktningens tid för att sen leda tillbaka till våren och så startar samma visa igen. Olof är en man som både vill äta kakan och ha den kvar. Han tar inget ansvar för något utan det finns alltid någon annan som han kan skylla på, någon som får honom att agera si eller så - precis som titeln antyder är han utan personligt ansvar. Ester duperas av sin kärlek till honom och när Olof ger henne lillfingret törstar hon ivrigt efter hela handen. Men det sorgliga är att Olof aldrig ger hela sig själv till henne.
Det tar några kapitel innan jag fastnar för boken men deras katt och råtta lek har mig sen i ett fast grepp. Det är en plågsam läsning eftersom man bara vill skaka om Ester och säga släpp och gå vidare. Jag har mer förståelse för hur och varför Olof agerar som han gör (dock tycker jag inte det är ok) till skillnad från Hugo i första boken som jag hade svårt att begripa mig på. Samtidigt är den här boken lite för lång- allt blir lite för långdraget och Ester förlorar mer och mer sin värdighet tyvärr.
Betyg: 4-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar