Jag blev rätt besviken på den här boken. Den känns spretig och inte alltför genomtänkt. De första styckena är så tråkiga att jag nästan inte vill läsa vidare. Malala börjar med att berätta omständigt om Pakistans historia och hennes fars uppväxt - kapitel som inte alls griper tag i mig. Det är inte förrän hon börjar berätta mer om hennes egen uppväxt och hur talibanerna tar makten i hennes hemland som jag börjar tycka att boken blir intressant.
Det är en skrämmande insyn i vardagen där talibanerna har tagit makten över folket och hur maktlös man kan bli när landets styrande inte rår på de onda krafterna. Malala utmärker sig tidigt och blir en röst som hörs, en röst som strider för flickors rätt till utbildning och ett eget liv. När hon sedan blir skjuten i huvudet och måste lämna landet för att få vård blir hon en hjälte för många. Hon är självklart en oerhört stark ung kvinna som gör ett fantastiskt jobb men efter att ha läst boken känner jag mig lite skeptisk.... Kan inte sätta fingret på vad det är men ibland känns det som att det är pappans kamp och Malala bara är en frontfigur. Kanske det inte spelar någon större roll eftersom de båda kämpar för något så viktigt och bra...
Boken är hur som helst inte så bra skriven, det känns som att man har skrivit den fort medan hennes namn fortfarande är i ropet för att passa på och få uppmärksamhet. Kanske hade den tjänat på att få dröja lite och att man hade kunnat får fram Malalas egen röst mer - för det är när hennes röst kommer fram som boken är som bäst.
Betyg: 2-
Nu i dagarna kommer det även en film om Malala och hennes pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar