av: Maggie O´Farrell
Vad är det nu man brukar säga, att man ibland får kyssa en del grodor innan man träffar rätt? Jag hade påbörjat några böcker som jag sen förkastat av olika anledningar innan jag tog upp den här boken och började läsa. Jag har tidigare läst en annan bok av Maggie O´Farrell och klassade den som en av de bästa och vackraste jag läst så därför var förväntningarna skyhöga på den här boken.
Det känns som om boken har lite svårt att bestämma sig för vad den vill vara - i början är den nästan en spökhistoria och som det fungerar den väldigt bra måste jag säga. Jag är inte så lättskrämd men känner tydliga kalla kårar i ryggraden när spänningen tätnar. I andra halvan av boken försvinner dock spökspåret helt och i och med det lite mitt intresse tyvärr.
Maggie skriver dock väldigt vackert tycker jag - men läs hellre boken "Du visste aldrig att jag fanns av henne" som är betydligt bättre. Det finns en utförlig hemsida om författarinnan också som man kan kika på här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar