av Marie Hermansson
Marie Hermanssons böcker tycker jag inte man kan kan kalla romaner, en bättre beskrivning är thrillers. Den här boken är verkligen inget undantag, här är det spännande från första stund och en krypande känsla av obehag infinner sig nästan direkt. Hermansson är expert på att skapa dessa märkliga stämningar av olust och nerv.
Jag har tyckt olika om Hermanssons böcker, vissa har jag tyckt om; "Musselstranden" och "Ett oskrivet blad" medan andra har jag inte gillat "Mannen under trappan" och "Svampkungens son". Den här är dock en favorit, handlingen låter jag bli att skriva om, istället finns här en liten film:
Betyg: 5
1 kommentar:
Marie Hermansson är en av mina favoriter - kanske rent av min favorit! Just det som du skriver, de där stämningarna hon bygger upp, som tangerar eller går strax utanför verkligheten, snudd på drömkänsla utan att tappa trovärdigheten, är det jag uppskattar hos författaren. Himmelsdalen var kanske lite för otäck för att vara behaglig läsning, men vem sa å andra sidan att berättelsen skulle vara behaglig? Det mest obehagliga med hela berättelsen är kanske att den handlar om någonting som mycket väl skulle kunna vara eller bli realitet.
Skicka en kommentar