Utan personlig ansvar

av Lena Andersson

Det här är andra delen i Lena Anderssons berättelse om Ester och hennes sökande efter kärleken - första boken har jag skrivit om här. Återigen hamnar Ester i ett förhållande som hon inte har någon kontroll över. Den här gången är det en gift man som hon inleder en kärleksrelation med, skådespelaren Olof. Olof som inte har en tanke på att lämna sin fru vilket han deklarerar tidigt i deras relation men Ester väljer att vrida och vända på hans ord och handlingar så att de passar hennes bild av deras förhållande.

Deras förhållande blir som en ritual, under våren spirar kärleken fram till midsommar då Olof tvärvänder och går tillbaka till sin fru. Hösten blir uppvaktningens tid för att sen leda tillbaka till våren och så startar samma visa igen. Olof är en man som både vill äta kakan och ha den kvar. Han tar inget ansvar för något utan det finns alltid någon annan som han kan skylla på, någon som får honom att agera si eller så - precis som titeln antyder är han utan personligt ansvar. Ester duperas av sin kärlek till honom och när Olof ger henne lillfingret törstar hon ivrigt efter hela handen. Men det sorgliga är att Olof aldrig ger hela sig själv till henne.

Det tar några kapitel innan jag fastnar för boken men deras katt och råtta lek har mig sen i ett fast grepp. Det är en plågsam läsning eftersom man bara vill skaka om Ester och säga släpp och gå vidare. Jag har mer förståelse för hur och varför Olof agerar som han gör (dock tycker jag inte det är ok)  till skillnad från Hugo i första boken som jag hade svårt att begripa mig på. Samtidigt är den här boken lite för lång- allt blir lite för långdraget och Ester förlorar mer och mer sin värdighet tyvärr.

Betyg: 4-

Att föda ett barn

av Kristina Sandberg

Det tar lite tid att komma in i boken, den känns ganska svårläst i början innan man vant sig vid stilen,  här finns inga dialoger så texten blir väldigt "tung" och massiv. Efter ett tag tänker man dock inte på det utan sugs in i historien och Majs tankar. Det känns nästan som man är inne i Majs huvud och det är hennes tankar som man får ta del av.

Maj kommer från Östersund men har flyttat till den större staden Örnsköldsvik där hon arbetar på ett café. Hon har precis brutit upp med sin barndomskärlek Erik och går mest och funderar på om de någonsin ska hitta tillbaka till varandra. En kväll följer hon med sin väninna hem till den betydligt äldre Tomas. Tomas startar en intensiv uppvaktning och snart händer allt väldigt fort, Maj blir gravid och gifter sig med Tomas.

Boken utspelar sig i slutet av 1930-talet och den oerfarna och unga Maj känner sig mycket vilsen och ensam i sin nya roll som maka och mor. Hon har ingen att vända sig till med sina tankar utan får själv klara av situationer som är främmande för henne. Hon ska plötsligt ha ansvar för ett hem, man och ett litet barn, ett ansvar som tynger henne och får henne att tveka allt mer över sin duglighet som både mor och maka.

När jag läser boken drar jag paralleller till både min farmor och min mammas liv. Jag tänker främst på min farmor eftersom Maj är i ungefär samma ålder som hon och det finns flera likheter. Min farmor gifte sig också med en betydligt äldre man, hon fick ta över en hel gård och ta hand om allt där samtidigt som hon blev mamma. Det måste varit både omtumlande och svårt många gånger.

För Maj blir renhet och städningen där hon får utlopp för sina frustrationer, inget litet dammkorn får störa den fasad som hon försöker uppehålla. Och bjudningarna planeras in i minsta detalj, kokböcker och recept detaljstuderas inför släktkalasen. Jag vet att det var en stor sak även för min farmor som noggrant noterade i böcker vad för mat som bjöds på alla kalas och hur många kakor som värdinnan bakat.

Att föda ett barn är första delen i en trilogi och jag känner när jag avslutat den här första delen att jag saknar Maj, trots hennes ofta lite kantiga och kalla sätt. Det ska med andra ord bli intressant att följa henne i de följande böckerna.

Betyg: 5

En bön för de stulna

av: Jennifer Clement

I den lilla bergsbyn som korsas av motorvägen mellan Mexiko city och Acapulco bor det nästan bara kvinnor. Männen har gett sig av till antingen USA eller Acapulco för att tjäna pengar. De enda män som syns är knarkkartellens män i sina stora jeepar. När kvinnorna hör mullret av jeeparna rulla in i byn så gömmer de sina döttrar i hålor i marken. Annars finns risken att de blir bortrövade och sålda som sexslavar. Mammorna gör allt för att döttrarna inte ska väcka uppmärksamhet till sig, håller håret kortklippt, stryker kol i ansiktet och försöker få dom att se ut som pojkar så länge som möjligt.

Här växer Ladydi Garcia Martinez upp tillsammans med sin alkoholiserade mamma och sina tre vänner. Runt byn växer stora vallmofält som senare blir till opium, fälten besprutas regelbundet med frätande gift vilket får Ladudis vän Maria att säga att hon hatar blommor. Vännen Paula som är så vacker att inget kol eller kortklippt hår i världen kan göra henne ful hamnar snart i knarkkartellens klor.

Det är en stark och gripande berättelse om en värld som jag inte visste existerade. Först kan jag inte tro att detta utspelar sig i nutid men snart kommer tydliga tidsreferenser som iPads, Jennifer Loopez och annat som gör att jag inser att detta faktiskt händer här och nu. Författarinnan har i flera år dokumenterat och tagit del av dessa kvinnors liv och från början var det tänkt att bli en reportagebok. Istället blev det en roman och det kanske var bra eftersom en roman nog når ut till fler.

Hela boken är en upplevelse om en värld långt bort från våran trygga. Men trots det sorgliga och svåra ämnet glimmar det ofta till av både humor och framtidshopp. Det är en roman som hyllar dessa starka kvinnor och ger dem äntligen en röst. Läs den!

Betyg: 5