Det är alltid spännande att läsa nobelpristagare, Kazuo Ishiguro fick priset 2017. Den här boken är något helt annat än den boken jag tidigare läst av honom - Återstoden av dagen. Jag skulle säga att Never let me go är en skönlitterär bok med inslag av science fiction. Redan från början talas det om vårdare, förmyndare och donatorer som epitet på olika människor men det är inte förrän i slutet som allt får sin förklaring.Boken handlar om tre vänner som växer upp på Hailsham, en slags internat skola i England. Kathy, Ruth och Tommy är alla väldigt olika men finner varandra och följs genom skoltiden och sen även efter åren i skolan. Kathy är bokens berättare och det är hennes resa och tankar man får följa.
Jag tyckte boken var ganska seg. När det väl hände något brände det till och blev stundtals intressant men det stora intrycket är att det gick alldeles för långsamt fram. När allt föll på plats i slutet av boken och man fick den stora bilden så kändes det som att det hade varit intressant att fått veta mer från början. Det är en dyster framställning där ett liv inte värderas särskilt högt. Frågan om vad som är ett liv ställs också - en tung bok med lite framtidshopp.
Betyg: 2
