Det förlorade barnet

av Elena Ferrante

Vilken final! Efter den lite segare tredje delen så tar historien verkligen fart igen här i den sista avslutande delen om väninnorna Lila och Elena. Nu kommer Elena tillbaka till Neapel – kanske var det det som gjorde att bok nummer tre kändes lite fattig och aldrig greppade tag i mig riktigt. Det känns som att Ferrante skriver som allra bäst när hon skildrar Neapel.

Det är en mycket händelserik och dramatisk tid med barnfödslar, skilsmässor och maffiamord – allt om vartannat samtidigt som väninnorna åldras och får nya insikter om livet.

Jag kommer sakna personerna som man lärt känna mellan alla dessa sidor och ord. En person som man dock aldrig riktigt kommer inpå eller helt kan förstå sig på förblir Lila. Hon är fortfarande en gåta för mig – ibland har jag trott att jag förstått henne men nu i den här sista delen blir hon bara ännu mer ogreppbar.

Det enda som drar ner helhetsbetyget lite är de sista hundra sidorna som känns lite överflödiga - här rusar man fram i handlingen och försöker få in så mycket som möjligt för att hinna till nutiden. Det hade man kunnat hoppa över och istället avslutat på ett annat sätt. 

Betyg: -5