av Shubhangi Swarup
Det var längesen jag läste en bok som krävde lite av mig som läsare också - ett tag läste jag nästan bara såna böcker. Den här boken får man ta sig tid att läsa för att ta in alla nyanser i både språket och historien. Här finns så mycket mellan raderna och dess fantastiska målande språk tar läsaren med till en magisk värld. Naturen och dess enorma krafter är viktiga delar i berättelsen och jordbävningar, tsunamier och andra element påverkar invånarna i Andamanerna, Asien där stora delar av boken utspelar sig. (Andamanerna hade jag aldrig hört talas om innan så jag var tvungen att googla det - visar sig att det är några paradisöar utanför Indien som man gör allt för att hålla turister borta från för att bevara både den unika naturen och ursprungsbefolkningen.)
Det är en historia om kärlek dels mellan en kvinna och en man men även mellan en mor och son. Boken börjar med de nygifta paret som trevande närmar sig varandra och hur de lär av varandras olika synsätt. Till paret kommer så småningom Mary som hushållerska - hon har brutalt tvingats lämna sin lille 8 månaders son till främlingar och har tappat tron på allt.
En bok som förtjänar att ta tid och som är mycket vacker trots att både naturen och människorna utsätts för flera grymheter. Stundtals tyckte jag att det spårade ut och blev till en massa ord bara - speciellt i slutet av boken. Tyckte bäst om början och mitten.
Betyg 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar