Rebecca

 av Daphne Du Maurier

Den här boken har jag stött på otaliga gånger i andra böcker (senast i boken "Där kräftor sjunger - det är en av de böcker som Kya läser när hon lärt sig läsa). Ofta nämns den som en favorit och den är en så kallad klassiker. Den är också vald till århundradets bästa bok och sägs vara ett mästerverk - det om något gör ju en nyfiken. Jag har lyssnat på boken som gått som följetong på P1 - påbörjade lyssningen redan förra året - det är sex avsnitt på 200 minuter var så det tog sin lilla tid. 

Boken beskrivs som en psykologisk thriller och stämningen är onekligen tät och spännande stundtals. Men däremellan är det ganska segt - jag tyckte början var bra och kände att jag ville veta mer men sen tar det en bra stund innan handlingen verkligen tar fart. Inte förrän i slutet så drivs historien äntligen framåt. 

En ung fattig kvinna som jobbar som sällskapsdam åt en förmögen dam förälskar sig och gifter sig med den lite hemlighetsfulla Max som visar sig vara ägare av det omskrivna godset Manderley. Max är änkling och när det nygifta paret kommer hem till godset möts de av tjänstefolk som inte har glömt Max tidigare fru Rebecca. Något de gör allt för att påminna den nya frun om. 

Jag tyckte boken var bra förutom att den var stundtals lite seg. Skulle inte säga att den gjorde jättestort intryck på mig - den känns lite förlegad, speciellt i beskrivningen av vissa karaktärer. Men samtidigt så kryper den på något sätt in under skinnet på en med sin speciella stämning. 

Betyg: 4-