av Caroline Säfstrand
Detta är andra boken som jag läser av Säfstrand - i somras läste jag
Villa Havsbris. Den här går i samma stil - en mysig bok som håller för stunden men som kanske inte lämnar något större avtryck. Den är behaglig att läsa, en typisk bok om man vill koppla av och läsa något där man vet på förhand att allt kommer att gå bra. För mig blir det lite fööör bra - slutet blir för sockersött. När till och med den suraste och elakaste karaktären i boken blir omvänd och blir god blir det för mycket för mig. Jag kan gilla lyckliga slut också men det måste vara trovärdigt. För mig kan det gärna vara något litet som skaver - precis allt måste inte bli bra i slutet. Men där är vi ju verkligen olika - eftersom detta var en bok vi läste i bokklubben så diskuterade vi detta med lyckliga slut en del efter att ha läst den här boken.
Jag tycker ändå den är läsvärd, man har lätt för att tycka om speciellt huvudkaraktären Meja som jag kan känna mig besläktad med stundtals. Meja tar jobb som städerska hos den buttra Inez, en före detta författare som levt isolerat i flera år. Båda har byggt upp hårda skal mot sin omgivning men deras vänskap kommer att sakta öppna upp deras skal.
Betyg 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar