Sista delarna i Stockholmsserien

 I en förvandlad stad

Stad i världen

av Per Anders Fogelström 

De två sista böckerna i Fogelströms serie har jag sparat på men nu slog jag till och läste dem i följd. När jag började med del 4 kom jag på mig själv med att ha svårt att hålla reda på vilka alla karaktärerna var och hur de hörde ihop – det hade helt enkel gått för lång tid sen jag läste del 3. När jag sen direkt började med sista delen så upptäckte jag att där fanns en förteckning över alla människor som skildrats vilket var mycket användbart.

Och jag tror nästan att de två sista böckerna är de bästa. Kanske för att nu är misären inte så påtaglig – människorna har fått det drägligare och det är inte så tungt att läsa som de första delarna. Det är lite mindre politik också tycker jag men kanske framförallt så känns det närmare ens egen tid och igenkänningen blir större.

Dessa böcker är verkligen små mästerverk – Fogelström har en förmåga att göra små nedslag i de olika karaktärernas liv, ofta är nedslagen mycket korta men de rymmer så mycket i få stycken. Han lyckas fånga tidsandan, människornas vånda och bekymmer men också utvecklingen framåt på ett så ömsint sätt. 

Emelie är den enda som finns med i alla fem delar och hon är ju också min favorit. Hon månar om alla runt omkring sig och blir navet kring vilka alla samlas. Det är så gripande när hon i sista boken åldras och till slut dör. Hur hon går från det lilla huset på Åsöberget där hon delade rum med så många till den moderna lägenheten hon delade i så många år med Jenny.  Och hennes bror August som gör en riktig klassresa och kommer att bli en av stadens mäktiga byggherrar. Karaktärer som jag kommer sakna.

Det är nästan med lite sorg i hjärtat som jag avslutar serien om Stockholm. Jag kommer sakna människorna och beskrivningen av stadens utveckling. Och jag kan inte låta bli att undra hur en fortsättning skulle blivit – om författaren hade fortsatt att skildra staden och människorna i den ända fram till vår tid på 2000-talet.

Betyg: 5