Den här boken har allt som en bra bok ska ha i min smak - den har hjärta, humor, vackert språk och inte minst är det en väldigt fin och gripande historia.
Karl-Astrid och Berhard ska äntligen bli föräldrar, efter nio missfall ska de nu i 40 årsåldern få en gosse. Det är redan bestämt att han ska heta Birger. I sin iver och lycka att bli mor har Karl-Astrid bakat 9 sorters kakor som hon ska bjuda på när det kommer besökande till gården för att se den lille sonen. Men inget blir som Karl-Astrid föreställt sig det - när barnet föds så får hon reda på att pojken har mongolism. Läkarna rekommenderar den nyblivna mamman att lämna bort barnet direkt men Karl-Astrid vägrar och låter sig inte övertalas. Hon ska minsann ta hand om pojken själv, men inte kan hon döpa honom till Birger längre utan det blir en liten Eskil som kommer hem till den lilla gården, och av rädsla för folks bemötande ställer hon in sitt stora kakkalas till sonens ära.
Det är en rörande historia om ett Sverige i slutet av 50-talet som rymmer så mycket, både fördomar och gränsöverskridande vänskap. Poetiskt språk förhöjer boken ännu mer och det gripande slutet lämnar nog ingen oberörd. Toppbetyg från mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar