Jag ska bara fixa en sak i köket

av: Moa Herngren

Ingrid är ensamstående mamma till Juni. Hon har precis blivit förskolechef på förskolan och känner hur alla krav som chef och mamma bara växer och växer. Enda sättet att komma bort från alla krav är att fly bort från dom med hjälp av lådvinet som ständigt finns i kylskåpet. Två eller tre glas på kvällen för att slappna av kan väl inte vara skadligt? Men allt eftersom tiden går eskalerar drickandet och snart går det ut över både dottern och arbetet.

Boken tränger tätt inpå Ingrid och hennes skamkänslor, för hon vet ju så väl att hon inte borde dricka så mycket och så ofta. Hon ser sig själv i sin mor som kommit mycket längre i sitt missbruk men trots det fortsätter hon att dricka. Ändå går det nästan aldrig överstyr - hon klarar av att komma iväg till jobbet och hålla uppe en fasad inför nya pojkvännen Johannes och släkten. Och det är just det som är bokens kärna - det där småskaliga missbruket och dess offer, de som inte hamnar hos socialen utan kämpar på med skammen själva. Jag gillade boken, endast det abrupta slutet blev jag lite besviken på. Jag ville veta mer - vad hände sen? Men klart läsvärd! (Och ja, Moa Herngren är syster till Felix och Måns.)