Sörja för de sina

av Kristina Sandberg

Jag har hängt med Maj ett par veckor nu igen... Maj som jag lärde känna i boken "Att föda ett barn" förra året. Det är inte lätt att umgås med Maj, hon är så ängslig och osäker och vill inte släppa någon in i hennes innersta. Hon upplevs som lite svår och känslokall men man förstår att hon stänger in sina innersta känslor och tankar eftersom hon är så rädd för att blotta sig. Och genom hennes oförmåga att visa omtanke och känslor blir allt så fel, i relationen till hennes man och i omsorgen av sina barn.

Maj har nu två barn, familjen flyttar från tvårummaren till en flott våning med flera rum och sällskapsytor, de har ett sommarnöje i skärgården där de tillbringar somrarna. Maj får hjälp av en hemhjälp och maken är framgångsrik på sitt jobb. Utåt sett ser allt perfekt ut men inombords svallar känslorna som inte till varje pris får komma fram. Inte ens när Maj drabbas av den ena förlusten efter den andra bryter känslorna eller sorgen igenom. Maj är helt enkelt inte lycklig och det får följden att ingen i familjen är lycklig, mannen dras med dåligt samvete och sin alkoholism, äldsta dottern Anita är ängslig och vägrar växa upp, sonen flyr genom att ständigt vara med kompisar.

Jag tyckte mycket om första boken om Maj och den här andra delen fortsätter i samma spår som första. Ibland tycker jag dock att handlingen går för fort fram, hela första boken skildrade ett drygt år i Majs liv medan den här spänner över mer än tio år och jag känner inte samma intensitet och nerv som fanns i första boken. Stundtals blixtrar det till när man kommer nära men ibland hoppar handlingen fram så fort att jag inte hänger med. Trots det är det oerhört bra och det är en fin skildring av hemmafrun och familjelivet på 1940-talet och en bit in i 1950-talet. Sandberg ger en röst åt alla hemmafruar som slet för att finnas till för barn, maken och resten av släkten.

Betyg: 5-