En svårbedömd bok, jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Vissa stunder är den intressant och riktigt bra och andra stunder känns den långdragen och rörig. Jag har läst andra böcker av Anne Tyler som jag tyckt om men den här är något ojämn.
Det är en generationsroman som handlar om en amerikansk familj i Baltimore. Föräldrarna, Abby och Red är i 70-års åldern och ålder börjar sakta göra sig påmind. Mamma Abby hittas irrande omkring i grannskapet en dag och de vuxna barnen inser att de måste hjälpa till så yngste sonen och hans familj flyttar in i det stora huset där de alla vuxit upp. Det är vackert skrivet om åldrande och om att bryta upp och tackla förändringarna som oundvikligen sker i en familj. Det är fina personskildringar av både unga och äldre personer och det är väl just det som Tyler kan så bra, skildra vardagen och människors relationer med varandra.
Det jag nog hade mest problem med är att det inte finns någon riktig huvudperson i boken, ingen att följa med genom hela boken. Istället blir huset där de bor som en slags fast punkt och huvudperson då allt kretsar kring detta spektakulära hus som Reds far en gång byggt. Det känns också som om man har försökt trycka in allt för mycket, det hade räckt att mer fokusera på ett par av karaktärerna.
Betyg: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar