Äventyr

Igår var jag ute på ett riktigt äventyr. Och jag är väldigt glad att jag nu är hemma välbehållen.

Trots att väderprognosen lovade snö så sken solen igår imorses när jag vaknade och jag tänkte att det blir en perfekt dag att åka till Tibro och hälsa på J och L. Sagt och gjort, jag gav mig iväg och hela resan dit gick väldigt bra, ingen snö i sikte alls utan till och med sol och torra vägbanor när jag kom upp mot Falköping.

I Tibro hittade jag lätt till J och L:s lägenhet som låg vid stora torget. Jättefin lägenhet i två plan med takfönster och roliga vinklar och vrår. De hade piffat till lägenheten med jättesnygga tapeter i sovrum och vardagsrum. Vi hade en trevlig dag och fram på eftermiddagen tog vi oss en tur till Hjo. Där kunde vi ju inte undvika att gå in i affären Hem och hobby - en väldigt rolig affär som har allt. Framförallt gardiner och inredning. Var nära att jag slog till och köpte nya gardiner till mitt sovrum men de var för korta - jag måste ha minst 240cm för att de ska räcka i min lägenhet. Sen körde vi runt i vackra Hjo lite och kollade på alla fina gamla trähus. På Vättern gick höga vågor och vid strandkanten hade det bildats jätteformationer av is som verkligen såg häftiga ut.

Efter en liten fika hemma i Tibro igen så påbörjade jag min hemresa sen vid halv sextiden. Det föll lite lätt snö i Tibro då men inga mängder. Och vädret höll i sig så nästan hela vägen...nästan alltså....när det bara var cirka 25 kilometer kvar till Borås började det vräka ner snö. Sikten var noll och trafiken tät. Det var bara att följa bilen framför och koncentrera sig på det. Trots det var det några som såklart skulle köra om och nästan prejade ut en i väggrenen. Mest förvånande är att yrkeschafförer kör som dårar. En stor buss och en lastbil körde om i hög fart och utsatte sina medtrafikanter för rena livsfaran - slask yrde efter dom och skvätte ner bilen så man blev helt blind ett tag. Inte konstigt att det händer olyckor - två stycken avåkningar såg jag på den korta biten. Vid den första stod polisen och en bärgningsbil och drog upp en bil som låg på en åker. Vid den andra var det två polisbilar och en ambulans. När jag passerade den andra olyckan var det fortfarande 12 kilometer kvar innan jag var framme i stan och då kände jag mig riktigt rädd ett tag och ville inte alls befinna mig på r40 utan hemma i min trygga lägenhet. De sista 12 kilometerna var dryga och jag trodde aldrig att jag skulle komma hem. Jag fattar inte att folk inte kan hålla avståndet heller - en del låg så tätt intill bilen framför. Som tur var hade jag hela vägen en bakom mig som hade vett att hålla avståndet och jag försökte också hålla ett rejält avstånd till framförvarande. Men det var inte så lätt för det var en gammal amazon som knappt orkade med i backarna ibland.

Tur att man inte är polis, en polis stod mitt ute i vägbanan för att varna bilisterna och där hade jag aldrig vågat stå. Eftersom sikten var så dålig så var det livsfarligt att stå där.

En riktig skräckfärd blev det...tur att det var så kort bit bara.

Har lite bilder som jag lägger ut senare idag på hur det såg ut på vägen innan snökaoset.