Av Magdalena Graaf
Jag får erkänna att jag hade fördomar om den här boken. Jag har hållit i den förut men ratat den pga mina fördomar. Jag trodde inte att Magdalena Graafs historia var tillräckligt intressant, trodde att hon fått sin bok utgiven pga hennes modell- och sång karriär bara och att boken inte hade nåt att säga egentligen. Andra fördomen var att hon inte kunde skriva – att det mest skulle vara egofixerat och väldigt simpel text.
Så fel jag hade….hon skriver riktigt bra och spännande. Man vill hela tiden veta vad som händer sen, ett gott betyg för en författare.
Och hennes historia…ja, den behöver verkligen berättas och komma fram. Så otroligt mycket smärta och hemskheter hon gått igenom. Hon är en riktigt stark kvinna! Boken handlar om hur hennes förhållande med Jorma spårar ur totalt och hon utsätts för våld av värsta slaget, både fysisk och psykisk. Till slut måste hon fly med sin lilla son Man förstår att det är en sann historia för inte ens den mest fantasifulle författaren kan hitta på sådana här hemskheter, ett bevis på att verkligheten överträffar dikten.
Det hemska i historien tyckte jag också var att det i dagens Sverige är så svårt att få hjälp. Varken polisen, socialen och stundtals även kvinnojouren vägrar ta ansvar eller hjälpa henne. Det anses för farligt, hennes man är för farlig och ingen vågar hjälpa till. Upprörande! Som tur är finns det några eldsjälar som hjälper till så gott de kan.
Linda Skugge skriver på bokomslaget att hon gråter från första sidan till sista, det gör inte jag. Jag blir förbannad! Arg på att det finns människor (läs män) som tror sig kunna behandla sin partner hur illa som helst och komma undan med det. Och arg på att det är så svårt att få hjälp, att man som offer hela tiden måste vara på sin vakt när det egentligen borde vara förövaren som borde fly och inte offret.
Magdalen gör en helomvändning i slutet av boken och går från att vara en grå mus till en omslagstjej, och allt händer på bara några månader. Inte bara hennes yttre förändras utan hela hennes förhållningssätt och hade det inte varit en verklig historia hade det varit oerhört svårt att tro på sista delen av boken. Man kan inte förstå hur någon som varit så utsatt bara någon månad innan sen kan gå på kändisfester och operera brösten. Men som sagt, verkligheten överträffar dikten! Och jag har fått en helt annan bild av Magdalena Graaf!
Jag får erkänna att jag hade fördomar om den här boken. Jag har hållit i den förut men ratat den pga mina fördomar. Jag trodde inte att Magdalena Graafs historia var tillräckligt intressant, trodde att hon fått sin bok utgiven pga hennes modell- och sång karriär bara och att boken inte hade nåt att säga egentligen. Andra fördomen var att hon inte kunde skriva – att det mest skulle vara egofixerat och väldigt simpel text.
Så fel jag hade….hon skriver riktigt bra och spännande. Man vill hela tiden veta vad som händer sen, ett gott betyg för en författare.
Och hennes historia…ja, den behöver verkligen berättas och komma fram. Så otroligt mycket smärta och hemskheter hon gått igenom. Hon är en riktigt stark kvinna! Boken handlar om hur hennes förhållande med Jorma spårar ur totalt och hon utsätts för våld av värsta slaget, både fysisk och psykisk. Till slut måste hon fly med sin lilla son Man förstår att det är en sann historia för inte ens den mest fantasifulle författaren kan hitta på sådana här hemskheter, ett bevis på att verkligheten överträffar dikten.
Det hemska i historien tyckte jag också var att det i dagens Sverige är så svårt att få hjälp. Varken polisen, socialen och stundtals även kvinnojouren vägrar ta ansvar eller hjälpa henne. Det anses för farligt, hennes man är för farlig och ingen vågar hjälpa till. Upprörande! Som tur är finns det några eldsjälar som hjälper till så gott de kan.
Linda Skugge skriver på bokomslaget att hon gråter från första sidan till sista, det gör inte jag. Jag blir förbannad! Arg på att det finns människor (läs män) som tror sig kunna behandla sin partner hur illa som helst och komma undan med det. Och arg på att det är så svårt att få hjälp, att man som offer hela tiden måste vara på sin vakt när det egentligen borde vara förövaren som borde fly och inte offret.
Magdalen gör en helomvändning i slutet av boken och går från att vara en grå mus till en omslagstjej, och allt händer på bara några månader. Inte bara hennes yttre förändras utan hela hennes förhållningssätt och hade det inte varit en verklig historia hade det varit oerhört svårt att tro på sista delen av boken. Man kan inte förstå hur någon som varit så utsatt bara någon månad innan sen kan gå på kändisfester och operera brösten. Men som sagt, verkligheten överträffar dikten! Och jag har fått en helt annan bild av Magdalena Graaf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar