Igår var jag på bio och såg andra delen av Arn-sagan. Har man sett ettan måste man ju bara se tvåan. Och del två var ungefär som ettan, man kände igen sig direkt. Kanske att det hände lite mer i tvåan än i första filmen. Andra delen var minst lika bra som del ett - de är i stort sett likvärdiga.
Jag ska dock dela ut två riskorn och två rosor till filmen. Vi börjar med riskornen:
- Joakim Nätterqvist...hmmm....jag vet inte vad det är med honom men jag tycker inte han övertygar riktigt. Hade lite svårt för honom i första delen också och även här stör jag mig enormt på att allt han säger låter så....teatraliskt. För mig låter det inte naturligt när han pratar. Kanske är det inte så lätt för honom för han har ju ganska hopplösa repliker "Jag vill fred" sa han tex en gång. Vaddå jag vill fred, det heter väl "jag vill HA fred"? I mina öron låter det som han läser ibland när han pratar och det blir som mest tydligt i samtalen med den norske riddaren Harald.
- det andra jag störde mig på var att de inte åldrades, framförallt inte Cecilia. Det blev smått absurt när hon mötte sonen hon fått med Arn eftersom de såg ut att vara nästan jämngamla. De kunde väl fixat henne med smink så hon såg lite äldre ut i alla fall.
Nu till det som var bra:
-Den norske killen som spelade Harald var suverän. Så naturlig och bra! Även dansken var jättebra - verkligen filmens bästa skådisar båda två. (vilket känns lite sorgligt - en svensk film där de nordiska grannarna är bäst....)
- Slutstriden är mäktig! Riktigt mäktig till och med. Fick nästan lite gåshud när Arn dyker upp som hjälten som ska leda sina mannar i striden. Snyggt filmat med massor av statister på ett snökallt fält. Suveränt!
Filmen har ett mycket oväntat slut också - inte ofta något sånt händer i en historia av det här slaget...men mer säger jag inte för man kan ju inte avslöja slutet! Gå och se den istället för att sitt här och läs på mitt svammel! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar