Min mormor hälsar och säger förlåt

av Fredrik Backman

Den här boken hade jag nog aldrig gett mig på att läsa om det inte vore för vår bokklubb. Min första tanke när den valdes var att "nej, den här boken kommer jag inte gilla alls", och jag var osäker på om jag ens skulle orka ta mig igenom den. Men jag fick omvärdera ganska snabbt för döm om min förvåning när jag upptäckte att jag verkligen gillade boken! Boken var lite svår att få tag i så jag fick låna den på 7-dagars lån och sen skynda mig igenom den vilket inte var optimalt, man skulle behövt mer tid för att verkligen ta till sig allt i boken, här finns mycket symbolik som nog gick mig förbi lite när jag hastade mig igenom den.

Genom 7-åriga  Elsas ögon och tankar får man stifta bekantskap med alla egensinniga invånarna i ett hyreshus. Elsa spenderar mycket tid hos sin älskade och excentriska mormor. Tillsammans har de ett hemligt språk och även ett eget påhittat kungarike som är bebott av både worsar och varghjärtan. När mormor går bort får Elsa ta sig an omvärlden själv vilket leder in henne på farliga vägar samt omvälvande insikter.

På omslaget står det att det är "en normal roman om annorlunda människor. Eller möjligen tvärtom." Och det sammanfattar boken väldigt bra, för huvudkärnan i boken är att man inte ska döma någon efter hur man ser ut eller beter sig, att våga vara annorlunda och även rätten att få vara just annorlunda. Boken är skickligt gjord och man känner igen barnets syn på omvärlden som det inte är så lätt att tolka när man bara är 7 år. Backman skriver lättsamt men trots humorn finns en allvarlig underton vilket ger boken ett djup.

Betyg: 3