I början av boken stör jag mig på det i mitt tycke allt för tillkrånglade språket. Det känns som man gjort sig till och byggt meningar som är avsiktligt svårlästa. Men jag vet inte om det bara är i början av boken som detta förekommer eller om jag efter ett tag vänjer mig för sen känner jag att det är ett helt annat flöde på språket.Det går helt inte att värja sig för Ester och hennes tröstlösa sökande efter bekräftelse och kärlek från den oerhört självupptagne Hugo. Hugo som är den kände konstnären som helst vill vara helt fri från allt ansvar och Ester som klänger sig fast vid honom så länge det bara går. Det är sorgligt och beklämmande och man vill helst ruska om Ester och få henne att vakna och se sanningen. En bok som i alla fall ruskar tag i läsaren och väcker känslor är aldrig fel!
Betyg: 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar