Sitter med tårar i ögonen för jag har precis läst ut boken "En sorts kärlek" av Ray Kluun. En jättestark bok som handlar om ett par där frun drabbas av bröstcancer. Först var jag väldigt tveksam till att läsa boken, ämnet kändes alldeles för tungt och jobbigt. Jag började läsa i alla fall och märkte direkt att boken var skriven på ett lätt och stundtals komiskt sätt. Man fastnade ganska snabbt i boken med andra ord.
Boken är skriven ur mannens synvinkel och är en sann historia. Alla kapitel börjar med en strof ur en sång (mycket Bruce springsteen, U2 och Coldplay tex) eller från någon film (mest Monthy Python). Mannen spelar den snälle och hjälpsamme maken, han följer med på alla hemska behandlingar men när de kommer hem från sjukhuset så försvinner han snabbt ut i nöjeslivet. Han är notoriskt otrogen mot sin svårt sjuka fru och jag blir galen ibland på hans beteende. När frun till slut konfronterar honom har han tappat räkningen på alla tjejer han har haft men han gissar på runt 20-30 stycken. Samtidigt får frun reda på att cancern spridit sig och hon har nu inte långt kvar att leva. Ska mannen ta sig i kragen och tillbringa den sista tiden med sin fru som han trots allt älskar och deras treåriga dotte eller fortsätta springa runt på klubbar och dricka och rumla runt med älskrinnan?
Trots det tunga ämnet är det en mycket bra bok och definitivt en bok jag aldrig kommer att glömma. Men man får vara beredd på att man blir berörd.
1 kommentar:
Jag läste också boken ganska nyligen. Mycket tänkvärt, för man kan undra om han hade orkat med fruns sjukdom utan sina eskapader vid sidan om...samvetsfråga som man nog inte kan svara på om man inte själv upplevt samma sak
Skicka en kommentar