Svampkungens son

av: Marie Hermansson

Detta är den fjärde boken jag läser av Marie Hermanssons böcker. Och det är nog den sämsta av dom. Inte för att den är dålig...men den når inte riktigt upp till "Musselstranden" eller "Ett oskrivet blad". Som alltid i hennes böcker så är det en blandning av saga och verklighet. Jag har lite svårt för alltför overkliga historier, har tex aldrig förstått mig på fantasy, och ibland gränsar Marie Hermanssons böcker nästan lite väl mycket mot det overkliga.

I den här boken möter vi Gunnar som bor med sin far i ett torp i skogen (och skogen här är speciellt bekant för mig för den beskrivs som ett samhälle utanför Borås med kurort och tumstocksfabrik, jag gissar på Olsfors eller Hultafors...alltså ganska kända marker för mig!). Hans pappa är besatt av skogen och speciellt av svamp och han leder svampkurser. Far och son har det ganska ensamt där i torpet och kursdeltagarna, som mest består av kvinnor, är deras enda umgänge. En dag kommer en kvinna in i Gunnars pappas liv och hon ställer till med en smärre katastrof som får Gunnar att söka upp sin mor.

I alla böcker som jag läst av Marie Hermansson finns det en liten "knorr" på slutet, men i den här finns det inte riktigt någon "knorr". Visst finns det en liten mitt i boken men jag väntade mig något mer....så boken får medelbetyg av mig.